Träningen idag fokuserade mycket på minimum skills-moment. Kändes bra att få köra igenom sådant en sista gång. Lindrade dock min ångest inför söndagen sådär bra. Eller inte. Jag är fantastisk på att psyka ut mig själv. Jag kan vara fruktansvärt envis, driven och beslutsam men ibland känns det som om jag inte tar med mig tillräckligt av det till träningarna. Ibland då jävlar, andra gånger not so much. Och så börjar man tänka och överanalysera saker. Jag försöker tänka "ge inte upp" för ger jag upp i huvudet har jag gett upp på banan. Men andra gången gillt. Kanske. Förra gången var jag rätt chill med resultatet eftersom jag inte förväntade mig annat, denna gången är det annorlunda, jag vill verkligen byta grupp och jag vill framförallt börja scrimma, jag är så attans spelsugen att det kliar i benen.
Planen för veckan är iallafall att kötta på som satan i garaget imorgon, sedan ta det mer chill i garaget på torsdag, stretcha samt yoga mycket inför söndag och såklart vila, äta och sova bra. Det bara måste gå den här gången. Måste. Gå. Jag vet med mig att jag tycker detta är för roligt för att inte ge upp även om jag missar denna gången med men samtidigt så kommer det bli tufft att bli kvar, särskilt som om jag är övertygad om att mina kära "oldie"-rookiemedkamrater kommer gå vidare.
3 kommentarer:
Du är inte ensom om att panika, växlar mellan att panika över att jag borde ha chansat o tränat igår till att jag inte kommer att orka till att jag kommer missa något trivialt...
Hade större självförtroende att jag skulle klara testet efter en månads träning än jag har nu ;)
Är dock helt övertygad om att du klarar det...
//Catten
Eller hur? Så är det för mig med. Men det beror på att (tror jag) att då insåg man inte egentligen hur man skulle göra allting och med vilken teknik, hållning, etc...Nu är man mer medveten. Usch.
Vi får peppa varandra ;)
Och klart du kommer! Vi både kommer! Nu jävlar!
Nu djävlar ska vi med i laget :)
Skicka en kommentar