På tal om personlig utveckling.

Ibland är den egna prestationen inte alls där den bör vara. Långt ifrån. Idag lämnade jag nämligen angeredshallen med en känsla av att, istället för att utvecklas, rentav gå bakåt(?!) när det kommer till personliga färdigheter och annan feeling. Rewind ba!

Söndagsträningen leddes av Fräulein och Obi. Positional blocking stod i fokus, både i par och tretal (varav en jammer). Det blev en del hits & checks, även i den ofta återkommande pace line:en. Bra och matnyttigt, som det heter. Träningen avrundades med lite olika starter med efterföljande sprint och stopp.

Till mitt så kallade försvar, jag har faktiskt varit (och är) ovanligt vårtrött för tillfället. Slumrade till på vagnen på väg till träningen. Envisades av oklar anledning med att inte byta hjul - de nya utehjulen liksom fastnade i träningshallens greppiga golv. Bra där. Inte ens ett försök till T-stop gick att få till. Nänä. En halvdan liten plogis på sin höjd.

Många röster intygar att som fresh meat utvecklas du väldigt snabbt i början, du ser och känner ständigt resultat. Sen är det klart, eller i alla fall inte jättekonstigt, att du avstannar en del. Jag blir ständigt påmind om att man har en väldans bra kontakt med det egna jaget inom sporten. Du är väl medveten om dina brister och styrkor. Både på gott och ont.

/Musslan.