Ni har väl inte missat den fenomenala bloggen Fitt For Fight ?
Det är en av GBGRD's absoluta favoritbloggar nämligen, och för ett tag sedan så inledde vi ett samarbete med dem. Vi har därför tryckt upp supertjusiga tygväskor som har Både GBGRD- och FFF-tryck, alltså det bästa av två världar!
Just nu har vi specialerbjudande på dem, så för endast 100kr (+ ev frakt) kan en av dem bli dina! Men vi har inte så många kvar i lager längre, så skynda dig innan de tar slut!
Beställning sker HÄR (klicka) och självklart finns de vanliga tygkassarna, utan fitt-tryck, även också kvar!
Jag hoppade på träningsprogrammet Pump up your jam för ett tag sedan via RDA, vilken egentligen är ett 6 veckor långt träningsprogram. Jag har precis börjat vecka 3 och har lyckats följa alla workouts till punkt och pricka minus ett morgonprogram eftersom två dagar försvann till jobbkonferens den här veckan. So far so good. För det första gillar jag att någon säger åt mig vad jag ska göra istället för att jag ska försöka planera eller motivera mig själv. Varje vecka får man ex antal pass som ska genomföras på särskilt sätt, allt från intervaller, cardio, styrka, plyos etc och sedan får man ett trevligt pimpat dokument där man fyller i hur man lägger upp sin egen vecka. Det finns förklaring, tips och råd, träningsvideos samt Q&As med Booty Quake samt interaktion i en privat FBgrupp. Till skillnad från Insanity (som jag hoppat på och hoppat av tidigare) är detta mer derbyinriktat, vilket är uppskattat och framförallt är inte alla pass superlånga, vilket också är uppskattat nu när jag jobbar heltid ovanpå allt annat (uppsats, föreningsarbete, ha ett liv) till skillnad från innan då jag jobbade deltid och hade tid för mer träning och sovmorgnar (ack vad jag saknar denna ljuva företeelse). Min absoluta hatövning är Chair Squats, de bränner så gott och tränar benen så effin' bra. Jag känner mig piggare i kroppen och lungorna har definitivt tajtat till sig så vi får se hur det känns efter 6 veckor.
När jag började åka avgudade jag Gumballs men som jag skrivit om innan fungerade de inte längre efter en sommar med platta stora tåstoppar. Jag trivdes inte med rundningen och kände mig ostadig och okontrollerad. Hade det inte varit för att jag måste ha ljusa stoppar för att inte riskera att göra märken på golven så hade jag säkerligen åkt på mina svarta stoppar (sure grip web stops) forever and ever. Enter: Crazy Bloc toe stops. Också i gummi men platta och lite vinklade. Hallelujah moment på träningen igår. Jag älskar dem. Möjligtvis att jag kände av att de hade en mindre diameter (tog den lilla storleken) men betydligt bättre grepp än innan och lite extra "studsighet". Babies: welcome home.
Jag tittar tillbaka till början av FMC och även om det fortfarande inte känns som särskilt längesedan har jag lyckats gå från total derby n00b (aug 2011) till alla de saker jag är idag: tränare, styrelsemedlem, gearnörd och derbyfrälst på whatever skillnivå jag nu representerar på kortaste tiden ever. Som jämförelse: min lärarutbildning tog 5.5 år, min masterexamen tog 2 år och min arbetslivserfarenhet betstående av X antal år som banade vägen för mitt lärarjobb. Jag känner mig säker i min yrkesroll. Men i derbyn? Jag förväntas stå framför folk på en träning och säga åt de vad de ska göra när jag ibland undrar vad i helvete jag håller med på? Dessa saker har jag reflekterat över i helgen nu när GBGRD fått möjligheten via SISU att gå en tränarkurs inriktad på vuxna (och jag under vårt scrim igår spelade mitt allra sämsta sedan jag började derby ever). Det har varit teori blandat med en del praktiska övningar med fokus på träningslära, coaching, feedback och kommunikation. Jag älskar när man akademifierar derby för jag lär mig lättare praktiska saker om jag förstår teorin bakom och varför man gör något. De praktiska övningarna var också väldigt intressanta: man såg tydligt vad man var bra på eller mindre bra på. Att stå och försöka arbeta med koordination (röra armar åt varsitt håll och fötterna åt ett annat) var inte min starkaste gren, vilket bekräftades av att en av de andra tjejerna som var skadad stod bredvid och vek sig dubbel av skratt. Oväntat (eller inte) gjorde jag bättre ifrån mig på rena styrkeövningar än sprintövningar. Jag älskar för övrigt styrkeövningar när man använder en annan människa som vikt. När jag sprang med Freddie på ryggen eller lyfte henne och gjorde squats med henne liggandes över mina axlar; då kände jag mig stark. Hade jag lyft motsvarande vikt på en stång hade jag inte alls känt samma sak. Men både de praktiska övningar och scrimmet inspirerade lite nya idéer till övningar jag tänkte ta med i mitt nästa träningsupplägg eftersom nästa vecka är min "träningsvecka".
Helgen har också fått mig att reflektera över min roll som tränare och hur jag beter mig som "ledare" på en träning. På jobbet sitter vissa beteenden i ryggmärgen, jag är en pedagog som värdesätter professionalitet och struktur väldigt mycket och jag har egentligen inte velat hålla i träningarna i derbyn eftersom jag "får nog" av undervisning i jobbet. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Derby för mig är avslappning och en stark kontrast till resten av mitt liv, jag ville inte dra in mitt lärarjag i det men under helgen insåg jag att det är oundvikligt; jag kan inte fortsätta låtsas som om jag representerar två olika pedagoger med två olika versioner av professionalitet där en av dem är väldigt uppstyrd (på jobbet) och där den andra gör saker lite half assed eftersom derbyn skulle vara "avskärmat" från den sortens förhållningssätt. Ska jag göra det här är det lika bra att gå all in (höhö). Det innebär struktur, mer teori, mer inhämtande av kunskaper och framförallt fokus på mål och syfte med upplägg tillsammans med funderingar kring gruppdynamik. Jag är mycket för att testa saker och nästa vecka blir det lite experiment så får vi se vad tjejerna tycker om det. Det känns både peppigt och fint att få ha pratat av sig kring träning och "coachning" tillsammans med andra tränare och tränaraspiranter tillsammans med föreläsare med stor teoretisk och praktisk kunskap. Utbildning är bra, det är alltid bra och jag hoppas att reflektionerna från helgen kommer sitta kvar i huvudet länge.
En sk "motivational speaker"; Eric Thomas; "the hip hop preacher".
Jag gillar honom, jag gillar inte den amerikanska drömmen om framgång och hur viktigt pengar är men jag gillar tankarna bakom: att inte ge upp och att man kan stå ut med vadsomhelst i tidsbegränsade perioder: "...pain is temporary, it may last for a minute, an hour, or a day or even a year. But eventually it will subside and something else will take its place. If I quit however it will last forever.". Drivkraften.
Idag är det scrim plus try out (!!!!) plus en annan rolig sak som jag hoppas mycket på men nog gör bäst i att knipa näbb om innan jag vet om den klaffar! Håll tummarna!
Jag har inte åkt skridskor sedan jag var liten och var väl inte direkt någon naturbegåvning när det begav sig. Men ibland tar kaxigheten överhand och när jag planerade in skridskoåkning förra veckan i ett ungdomsprojekt där jag jobbar som projektledare tänkte jag att ens derbyskills väl skulle kunna översättas till is utan större problem (right?). Två ord: heeeeellz no. Jag antar att mitt första misstag var att bli offended när killen i hallen försökte pracka på mig konståkningsskridskor när alla andra fick hockeyrör (jag var enda tjejen) och trotsigt hyra ett par hockeyrör. Jag älskar mina tåstoppar och borde kanske kopplat att om valet var mellan hockeyrör och konståkningsskrillor så skulle jag valt det senare. Mitt andra misstag var att bege mig ut på isen utan skydd trots att jag hade träningsväskan med mig med alla skydd (till kvällsträningen) och totalt glömma bort ta-ett-knä-reflexen som sure thing, dök upp direkt ca 20 sekunder efter jag stigit ut på isen. Detta hände i början av veckan: mina knän är fortfarande svarta av blåmärken. Alltså, idiotin. Lyckligtvis insåg jag efter halva tiden att jag hade mina knäskydd i väskan och tog på mig dem. Och ja, visst, efter ett tag lossnade lite saker och jag tog mig fram på isen men det kändes jättekonstigt att inte kunna trycka ifrån på samma sätt eller använda tåstopparna eller bromsa som "vanligt". Har absolut en nyvunnen respekt för hockeyspelare som pallar att åka skridskor och tacklas. Apropå hockey, jag håller ju i en del träningar nuförtiden och jag har researchat lite on och off skates övningar som de använder inom hockeyn och testade en del för första gången på tjejerna igår. Det gick jättebra och jag tror att alla, både rookies och veteraner, lärde sig en hel del. Vi arbetade mycket på fotarbete, stabilitet och hits och efter bara en timma såg jag redan förändringar hos vissa. Hälften handlar om att våga och resten om övning samt repetition. Kände mig som stoltaste hönsmamman när jag såg hur vissa tog för sig och vågade mer och mer för varje övning. Vi har en ex-hockeyspelare involverad som tränare i föreningen nuförtiden och jag lär mig så himla mycket av att lyssna på och se hur han tänker kring basic skating skills och teknik. Igår insåg jag hur han har förändrat hur jag tänker kring och ser på våra träningar samt upplägg, både när jag håller i dem och när jag är med och tränar. Spännande med nya influenser.
Just nu har vi en tävling där vinnaren vinner en GBGRD-goodiebag och får sin design upptryckt på vårt merch!
Vi håller nämligen på att ta fram nytt merch, och ska trycka upp fler saker än bara våran logga på t-shirts.
Designen ska vara i Roller Derby-tema och ALLA är välkomna att deltaga!
Skicka ditt bidrag till merch@gbgrollerderby.se
Deadline 20 februari
Nu i helgen har GBGRD haft bootcamp. Vi har haft två externa tränare: en tränare från ett MMAgym som kickade våra stjärtar med fantastisk fys och en ex-hockeyspelare som höll i teknikpass. Dessutom har vi haft "vanlig" träning, scrimmat och pratat strategi och regler. Idag mådde jag illa större delen av dagen och kunde tyvärr inte delta i dagens scrim. Stor, stor besvikelse men jag och Miss Double Nature benchade varsitt lag (något som var fantastiskt roligt) och vita laget vann (we kicked ass!). En del av våra tjejer körde sitt allra första scrim idag och de var jätteduktiga. Själv stupade jag på soffan hemma efteråt och dog. Jag har sagt det fyrahundra gånger den senaste tiden: men fan dags att ta det lite lugnare för annars kommer jag bränna ut mig själv. Måste börja äta ordentligt och sluta stressa. Mer recap över bootcampet kommer framöver, först ska jag falla i koma en natt till. Men slutligen: fysen med MMAtränaren var väldigt mycket baserad på att använda sin kroppsvikt: pullups, andras kroppsvikt: gå/ springa med folk på ryggen, squats på ryggen, släpa folk och balans/ agility: försöka dra omkull varandra fot mot fot, knä/axel taps med snabba fötter etc etc. Berättade detta för M när jag kom hem och han kontrade med att skicka nedanstående klipp. Det är helt fucking batshitcrazy. Yeah.
Idag var det en riktigt skitdag. Jag har börjat stressa med huvudet snarare än kroppen. Jag känner mig stressad fastän jag egentligen inte alltid är det. Inget bra tecken. Det är mycket på jobbet och mycket föreningsarbete och idag ville jag verkligen ha den där outleten som derbyträningen brukar vara. Jag har inte kunnat rulla på nästan två veckor pga av tatuering och MS-test och nu ville jag kötta. Och det hjälpte inte. Det är ingen annans fel än mitt egna. Jag behöver sova mer och stressa mindre. Men det kändes bittert och jag var inte världens finaste lagkamraten idag; butter och frustrerad. Tur att det är en helt annan dag imorgon och vi har bootcamp i helgen med mördarfys (vi har hyrt in en mma-tränare), massor med strategisnack, on skates teknik och avslutningsvis scrim. Det kommer kännas så himla skönt efteråt när man är helt paralyserad av träningsvärk (fysen på lördagen kommer förstöra min vilja att leva men kommer vara så fucking bra för musklerna och orken).
En av mina derbyidoler är Estro Jen. Hon är sjukt duktig på att rulla överlag och rullar en hel del i ramper. Personligen är jag tudelad inför ramper: apskraj but intrigued. Vill alltså testa men är övertygad om att jag kommer slå ihjäl mig. Finns det "bebisramper" någonstans kanske som man kan börja med? Hursom. (Blir dock ännu räddare när jag ser att hon åker utan skydd men alla gör sina egna val.) Någon som har testat att åka i ramper? Hur fungerar det med rullor vs. bräda?
