Aarhus Derby Danes!

Nu är vi hemkomna från helgens äventyr i Danmark!

Snyggaste merch-crewet.

HEJA OSS!

De vann med 181 -108, men nästa gång tar vi revansch!

Fotograf: Punkster Fofa.

Vi drar söderut!

Vårsäsongen 2013 har hittills bestått av bouts mot Luleå, Köpenhamn och Oslo. 

Imorgon wrappar vi upp med att möta Aarhus Derby Danes! 

Finalen på denna eminenta vår blir SM i juli, HELL YES!

Håll er uppdaterade på vår twitter och facebooksida, snart smäller det!

Första boutet – en resa till Oslo

Någon gång under fredagen så meddelade Long Arm of the Law att det fortfarande fanns en plats kvar i bilen för att åka till Oslo och se Oslo vs Luleå. Det var dags. Dags att hänga på och se det där första boutet någonsin live. Efter några timmar i en bil där även Dude Law och She-Lock Holmes ingick i passagerarlistan var vi framme. Som första åskådare på plats kunde She-Lock och jag leta upp de absolut bästa platserna medan domarna var på möte. Även om Suicide seats lockar så var de bästa platserna två-tre rader upp. Vi såg till att ockupera dessa tills folk började trilla in i lokalen.

Några gånger har jag försökt mig på att förstå alla utvisningar som sker under ett bout, de bout jag har följt via datorn vill säga. Men ibland förstår jag inte alls vad folk gör fel. En himla bra grej då är att man har She-Lock Holmes bredvid sig som glatt och lite hetsigt berättar vad som händer. Vem kan skryta om att ha en egen kommentator under ett bout (som även agerade tolk då mina norskakunskaper är totalt, helt och hållet obefintliga)?

Boutet i sig var ju galet ojämnt, men för en first timer var det ändå episkt. Jag har en pappa som kan leva sig in i en hockeymatch eller fotbollsmatch så till den graden att han inte är kontaktbar och ibland nästan trillar ur fåtöljen. För första gången så förstår jag. De där två halvtimmarna på läktarn bara försvann och kroppen levde sitt eget liv. Av okänd anledning lutade jag mig till höger och vänster där på min plats på läktaren. Många ”OJ”, ”Ooooh”, ”Aaaaah” och häftiga inåt andningar tillstod större delen av mitt vokabulär. När jag lärt mig reglerna ordentligt kommer det nog att utvecklas och jag kommer säkert sitta och skrika ”Cutting” precis som She-Lock gör och precis som min pappa skriker ”Iceing” i någon hockeymatch.

I övrigt så förälskade jag mig i Oslos jammer Die Die (jag antar att man måste ha en första Derbycrush också), det verkade som att ingenting i världen kunde stoppa den kvinnan. På vägen hem fick jag en genomgång av domartecken (det finns lite rulldiskovibbar kvar där allt) av våra lagens män Dude Law och Long arm of the law.

Man kan inte säga att det var annat än en fantastisk lördag.  

The Fearhunter

Hallå Fearhunter! 

 Du spelade ditt första bout med Gothenburg Roller Derby i lördags! Kunde du sova natten innan? 

Jag sov som en stock faktiskt. DÄREMOT kvällen innan dess låg jag uppe hela natten och försökte föreställa mig vad som skulle kunna ske på lördagen. 

Hur laddade du upp på boutdagens morgon? 

Jag gick upp, hade packat allt kvällen innan så allt var färdigt. Åt en riktigt god och stabil frukost och sprang till toaletten var 5 minut eh, ja men så var det ju faktiskt. 

Minns du något bra du gjorde på tracken? 

Bra hrm. Sista jammet tacklade jag ut deras jammer. Då blev jag glad. (Så glad att jag tänkte att jag skulle åka bakåt och fick en clockwise................sch...) 

Vad är du stoltast över? 

Att jag kämpade och väl på tracken kände mig helt orädd. När jag väl kom ut tänkte jag inte på att vissa var mycket stabilare och större, jag ville bara tackla ut allihop och så hade jag mitt fantastiska lag som stöttade mig. 

Gjorde du något pinsamt?

 Jaaaa. När jag skulle åka till penaltyboxen första gången hade jag bara i huvduet att man skulle åka in kontrollerat, så det resulterade i att jag åkte JÄTTESAKTA och hela laget fick skrika på mig att snabba mig. 

Vem i danska laget tyckte du var coolast? 

Danskorna var fantastiska allesammans. Men om jag måste välja någon så blir det utan tvekan Viking Kong! 

 Hade du stöd på läktaren? 

Ja, min käraste och mina vänner var där. 

Hade du en egen theme-song i huvudet? 
 Ja "You´re my heart you´re my soul" med Modern talking av någon UNDERLIG anledning blev jag pepp och avslappnad av den låten. Eh, pinsamt men sant. 

Vad tänkte du när slutvisslan gick? 

1. Jag älskar gbgrd 2. Vi vann! 3. Jag har boutat för första gången och vi vann! 

Hur firade du på kvällen? 

Firade med hela laget (dvs hela föreningen) och kick ass på clooneys. Jag dansade, drack öl, skrek, tjoade och var allmänt lycklig. 

Vilken är din snyggaste postbouts-blessyr? 

Mina fantastiska blåklockor och rivmärken på hela vänsterarmen.

Foton av Bengt Persson

http://www.bengtsterdesign.se

Heading up north

Resan till Luleå började i fredags med att jag ensam stod på Nisseterminalen och undrade om jag hade missat någon info eftersom jag var den enda som skulle på flygbussen med avgången vi hade bestämt innan. Lyckligtvis dök både Fittan, Flex och Vittu upp på vägen. Bara för att testa vårt tålamod var det igenkorkat på vägen ut till Landvetter så vi började svettas lite när klockan tickade på efter beräknad ankomsttid och vi fortfarande stod still i bilkön. Vi hann dock med aningens marginal och införskaffade proviant i form av godis och mat precis vid gaten. Jag älskar att flyga förresten, särskilt att lyfta och landa. Det är en kombination av att själva flygandet är kul men också att vara på väg någonstans. Jag tycker om att åka tåg också av ungefär samma anledning. På flyget dit satt jag och en av våra refs och tittade på bilder på varandras katter. Det är så fint när man kan gå helt crazy och diskutera katter under en hel timma. På Arlanda käkade vi burgare (men jag som tydligen fungerar som en bångstyrig 5åring hade tryckt i mig för mycket godis på flyget och försökte toppa med burgare och började må smått illa).

Flyget till Lule gick finfint, satt bredvid Flex och pratade och tittade på tecknat (grodfilmen var hemsk). I Lule väntade flygbussen (!!) på resenärerna istället för att puttra iväg på utsatt avgångstid och bemannades av en supertrevlig äldre man. Som sanna storstadsbor präglade av Västtrafiks fantastiska känsla för service blev vi såklart både chockade och glada (haha). Jag och Flex hade bokat ett deubbelrum på Lules Stadshotell för vi ville lyxa till det och det var så himla skönt att komma till hotellet efter en lång arbetsdags följt av två flygresor och bara stupa i en hotellbäddad säng och sooooova. På morgonen åt vi hotellfrukost (yum!), jag badade (jag har inget badkar hemma och älskar att bada, win win) och mötte upp resten av tjejerna på stan för att äta lunch. Det absolut "bästa" ögonblicket var när vi sitter samlade kring ett bord, äter god mat, skämtar, stojar och är allmänt högljudda och någon nämner något om hjälmtrosor och allas miner när vi inser att ja, vi har glömt de jävla hjälmtrosorna. De sprillans nya superfina trosorna ligger kvar i Göteborg. Efteråt nu kan jag skratta åt det men just då var det lite panikkänslor. Vi började smida lite olika planer medan Fittan panikringde några Lulespelare och bah eh ehe har ni några reservtrosor? Det löste sig genom att ett par stycken av våra spelare handsydde två trosor och sedan sydde vi på grönt tyg på två par trosor vi fick låna av Lule. Teamwork! Det var grymt fint att sitta och sminka sig på hotellrummet, packa ihop all gear och möta upp några Lulespelare som hämtade upp oss och körde till hallen. Har jag sagt hur fint bemötta och omhändertagna vi blev av Lule? Grymt var det iallafall!

Känslan när jag satt i omklädningsrummet, i boutfit och färdigsminkad, tråcklandes grönt paljetttyg andandes in limångor (eftersom vi limmade på stjärnan först och sedan lade på ett par snabba stygn) var lite intressant. Å andra sidan: har man saker att göra slipper man tänka på hur nervös man är. Vi körde på, uppvärmningen gick bra, mycket pack, lite hits, lite stretch och sedan tillbaka till omklädningsrummet där vi pratade igenom allt en sista gång, fick veta första line up-en. Fittan, vår kapten, hade förberett att vi skulle släcka ner allt ljus och lägga oss stilla i två minuter och reflektera inför matchen inombords. Jag låg på golvet, blundande och repeterade tyst i huvudet "låg stance, håll dig laglig, inga multiplayer, låg stance, håll dig laglig, inga multiplayer" (i efterhand: jag satt i boxen fyra gånger och inte en endaste gång för multiplayer, WIN!).

Foton av Jörgen Sannegren

Detta var första boutet för 2013 och första matchen för det "nya" laget. Alla som är involverade i derbycommunityt på något sätt har säkert hört att större delen av vårt tävlingslag gick ur GBGRD slutet av 2012 och startade en egen förening. Jag har inte skrivit om det innan och detta är både första och sista gången jag kommer skriva om det men bara för att förstå kontexten: detta var alltså första matchen också för "nya" laget där många spelare precis hade klarat MS en månad innan och det gjorde också boutet lite speciellt: det var första chansen för oss att köra ihop oss och visa vad vi "går för". Hursom, första halvlek slutade 90-72 till oss (!!!!) och andra halvlek 163-190 till Luleå. Överlag låg vi rätt jämnt av och till och matchen var grymt rolig. Jag är så himla stolt över oss och allt vi åstadkom i helgen! Det finns så mycket fucking vilja och talang i laget/ föreningen att 2013 kommer bli så jävla kickass!

Dock bröt en av våra spelare benet under matchen, först förstod ingen riktigt hur allvarligt det var men hon fick skjuts till akuten efteråt och efter röntgen konstaterades en dubbelfraktur. Så himla tråkigt och jag hoppas på snabb läketid och rehab för henne! Efterfesten var jätterolig trots att det blev en flytande middag för undertecknad pga av dåliga matplanering från min sida och det stojades, skrattades och dansades halva natten lång. På söndagen tryckte jag i mig en fruktansvärt onyttig hotellfrukost (med siktet inställt på allt med socker i) och badade skumbad (!!!) eftersom finaste Flex hade köpt badbomber på LUSH dagen innan. Fantastiskt skönt för en öm och slutkörd kropp att glida ner i varmt vatten täckt av skum. Flygresan hem gick utan problem förutom min trevliga "granne" på planet ner till Sthlm som var både otrevlig, stank alkohol samt var allmänt touchyfeely när han lutade sig över en och frågade ut mig noggrannt kring mina piercingar eller föreläste kring svensk alkoholpolicy med spritandedräkten två cm från ansiktet. Kan väl inte direkt påstå att jag var särskilt road av det. Skönt att komma hem dock och nu är tränarmotivationen högre än någonsin. Det är 6 veckor kvar till vårt hemmabout mot CPH och köttande börjar nu! Jag har skrivit upp mig på Roller Derby Athletics gratis träningsprogram där man få miniworkouts att börja varje morgon med och inleder första dagen idag. Just saying: chair squats, f*ck me.

Det här med att få vara kolla när STRD och CCR boutade

I lördags var jag i Solnahallen med typ 700 andra pers och kollade boutet mellan Stockholm Roller Derby och Crime City Rollers.  

Det känns lite svårt att beskriva i ord, men går att sammanfatta som fantastiskt. Det fina i när Crime City Rollers kommer in på banan med luvor på som en hyllning till Pussy Riot. Själva boutet. Det snabba. Det hårda. Mad Maloonys sjuka jammande. Alla duktiga blockers. Hur jag fattade lite lite strategi-grejer. Alla regler som jag inte fattar ännu och som påminner mig om att jag borde ta och öppna regelsamlingen.

Det gör lite ont i hjärtat att ha missat söndagsträningen med fresh meat-gruppen, men det var ack så fint att vara på boutet. Tanken på att jag kanske en dag ska klara MS-testet och börja scrimma känns svinläskig. Jag kommer nog ungefär att dö eller i varje fall gå sönder litegrann.

Här finns massa fina bilder från boutet. Det slutade 169-122 till STRD.