Någon gång under fredagen så
meddelade Long Arm of the Law att det fortfarande fanns en plats
kvar i bilen för att åka till Oslo och se Oslo vs Luleå. Det var
dags. Dags att hänga på och se det där första boutet någonsin
live. Efter några timmar i en bil där även Dude Law och She-Lock
Holmes ingick i passagerarlistan var vi framme. Som första åskådare
på plats kunde She-Lock och jag leta upp de absolut bästa platserna medan domarna var på möte. Även om
Suicide seats lockar så var de bästa platserna två-tre rader upp. Vi såg till att ockupera dessa tills folk började trilla in i lokalen.
Några gånger har jag försökt mig på att förstå alla utvisningar som sker under ett bout, de bout jag har följt via datorn vill säga. Men ibland förstår jag inte alls vad folk gör fel. En himla bra grej då är att man har She-Lock Holmes bredvid sig som glatt och lite hetsigt berättar vad som händer. Vem kan skryta om att ha en egen kommentator under ett bout (som även agerade tolk då mina norskakunskaper är totalt, helt och hållet obefintliga)?
Boutet i sig var ju galet ojämnt, men
för en first timer var det ändå episkt. Jag har en pappa som kan
leva sig in i en hockeymatch eller fotbollsmatch så till den graden
att han inte är kontaktbar och ibland nästan trillar ur fåtöljen.
För första gången så förstår jag. De där två halvtimmarna på
läktarn bara försvann och kroppen levde sitt eget liv. Av okänd
anledning lutade jag mig till höger och vänster där på min plats
på läktaren. Många ”OJ”, ”Ooooh”, ”Aaaaah” och häftiga
inåt andningar tillstod större delen av mitt vokabulär. När jag
lärt mig reglerna ordentligt kommer det nog att utvecklas och jag
kommer säkert sitta och skrika ”Cutting” precis som She-Lock gör
och precis som min pappa skriker ”Iceing” i någon hockeymatch.
Man kan inte säga att det var annat än en fantastisk lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar