Heading up north

Resan till Luleå började i fredags med att jag ensam stod på Nisseterminalen och undrade om jag hade missat någon info eftersom jag var den enda som skulle på flygbussen med avgången vi hade bestämt innan. Lyckligtvis dök både Fittan, Flex och Vittu upp på vägen. Bara för att testa vårt tålamod var det igenkorkat på vägen ut till Landvetter så vi började svettas lite när klockan tickade på efter beräknad ankomsttid och vi fortfarande stod still i bilkön. Vi hann dock med aningens marginal och införskaffade proviant i form av godis och mat precis vid gaten. Jag älskar att flyga förresten, särskilt att lyfta och landa. Det är en kombination av att själva flygandet är kul men också att vara på väg någonstans. Jag tycker om att åka tåg också av ungefär samma anledning. På flyget dit satt jag och en av våra refs och tittade på bilder på varandras katter. Det är så fint när man kan gå helt crazy och diskutera katter under en hel timma. På Arlanda käkade vi burgare (men jag som tydligen fungerar som en bångstyrig 5åring hade tryckt i mig för mycket godis på flyget och försökte toppa med burgare och började må smått illa).

Flyget till Lule gick finfint, satt bredvid Flex och pratade och tittade på tecknat (grodfilmen var hemsk). I Lule väntade flygbussen (!!) på resenärerna istället för att puttra iväg på utsatt avgångstid och bemannades av en supertrevlig äldre man. Som sanna storstadsbor präglade av Västtrafiks fantastiska känsla för service blev vi såklart både chockade och glada (haha). Jag och Flex hade bokat ett deubbelrum på Lules Stadshotell för vi ville lyxa till det och det var så himla skönt att komma till hotellet efter en lång arbetsdags följt av två flygresor och bara stupa i en hotellbäddad säng och sooooova. På morgonen åt vi hotellfrukost (yum!), jag badade (jag har inget badkar hemma och älskar att bada, win win) och mötte upp resten av tjejerna på stan för att äta lunch. Det absolut "bästa" ögonblicket var när vi sitter samlade kring ett bord, äter god mat, skämtar, stojar och är allmänt högljudda och någon nämner något om hjälmtrosor och allas miner när vi inser att ja, vi har glömt de jävla hjälmtrosorna. De sprillans nya superfina trosorna ligger kvar i Göteborg. Efteråt nu kan jag skratta åt det men just då var det lite panikkänslor. Vi började smida lite olika planer medan Fittan panikringde några Lulespelare och bah eh ehe har ni några reservtrosor? Det löste sig genom att ett par stycken av våra spelare handsydde två trosor och sedan sydde vi på grönt tyg på två par trosor vi fick låna av Lule. Teamwork! Det var grymt fint att sitta och sminka sig på hotellrummet, packa ihop all gear och möta upp några Lulespelare som hämtade upp oss och körde till hallen. Har jag sagt hur fint bemötta och omhändertagna vi blev av Lule? Grymt var det iallafall!

Känslan när jag satt i omklädningsrummet, i boutfit och färdigsminkad, tråcklandes grönt paljetttyg andandes in limångor (eftersom vi limmade på stjärnan först och sedan lade på ett par snabba stygn) var lite intressant. Å andra sidan: har man saker att göra slipper man tänka på hur nervös man är. Vi körde på, uppvärmningen gick bra, mycket pack, lite hits, lite stretch och sedan tillbaka till omklädningsrummet där vi pratade igenom allt en sista gång, fick veta första line up-en. Fittan, vår kapten, hade förberett att vi skulle släcka ner allt ljus och lägga oss stilla i två minuter och reflektera inför matchen inombords. Jag låg på golvet, blundande och repeterade tyst i huvudet "låg stance, håll dig laglig, inga multiplayer, låg stance, håll dig laglig, inga multiplayer" (i efterhand: jag satt i boxen fyra gånger och inte en endaste gång för multiplayer, WIN!).

Foton av Jörgen Sannegren

Detta var första boutet för 2013 och första matchen för det "nya" laget. Alla som är involverade i derbycommunityt på något sätt har säkert hört att större delen av vårt tävlingslag gick ur GBGRD slutet av 2012 och startade en egen förening. Jag har inte skrivit om det innan och detta är både första och sista gången jag kommer skriva om det men bara för att förstå kontexten: detta var alltså första matchen också för "nya" laget där många spelare precis hade klarat MS en månad innan och det gjorde också boutet lite speciellt: det var första chansen för oss att köra ihop oss och visa vad vi "går för". Hursom, första halvlek slutade 90-72 till oss (!!!!) och andra halvlek 163-190 till Luleå. Överlag låg vi rätt jämnt av och till och matchen var grymt rolig. Jag är så himla stolt över oss och allt vi åstadkom i helgen! Det finns så mycket fucking vilja och talang i laget/ föreningen att 2013 kommer bli så jävla kickass!

Dock bröt en av våra spelare benet under matchen, först förstod ingen riktigt hur allvarligt det var men hon fick skjuts till akuten efteråt och efter röntgen konstaterades en dubbelfraktur. Så himla tråkigt och jag hoppas på snabb läketid och rehab för henne! Efterfesten var jätterolig trots att det blev en flytande middag för undertecknad pga av dåliga matplanering från min sida och det stojades, skrattades och dansades halva natten lång. På söndagen tryckte jag i mig en fruktansvärt onyttig hotellfrukost (med siktet inställt på allt med socker i) och badade skumbad (!!!) eftersom finaste Flex hade köpt badbomber på LUSH dagen innan. Fantastiskt skönt för en öm och slutkörd kropp att glida ner i varmt vatten täckt av skum. Flygresan hem gick utan problem förutom min trevliga "granne" på planet ner till Sthlm som var både otrevlig, stank alkohol samt var allmänt touchyfeely när han lutade sig över en och frågade ut mig noggrannt kring mina piercingar eller föreläste kring svensk alkoholpolicy med spritandedräkten två cm från ansiktet. Kan väl inte direkt påstå att jag var särskilt road av det. Skönt att komma hem dock och nu är tränarmotivationen högre än någonsin. Det är 6 veckor kvar till vårt hemmabout mot CPH och köttande börjar nu! Jag har skrivit upp mig på Roller Derby Athletics gratis träningsprogram där man få miniworkouts att börja varje morgon med och inleder första dagen idag. Just saying: chair squats, f*ck me.