How roller skates are made

Grass roots movement

Roller derby är egentligen en social revolution. Kulturen, kontexten, grupperingarna och den tillåtande atmosfären som har skapats tillsammans med gigantiska nätverk är helt exceptionell. Det är en sport men den kulturella inverkan den har är massiv. Den har skapat kvinnor som har vunnit fantastiska erfarenheter, kompetenser och styrkor, processer som är ständigt pågående och som startas om och om och om igen på kontinenter överallt i hela världen. Den omdefinierar och ifrågasätter etablerade stereotyper om kvinnor, människor, kvinnor i sammanhang och grupper tillsammans och såväl idrottsliga som sportsmannamässiga prestationer. Jag är väldigt fascinerad av fenomenet och önskar att jag någon gång kommer få chansen att studera det, den ultimata kombinationen av mina två största intressen just nu: forskning och roller derby. Detta försöker jag tänka på och fokusera kring en sådan här dag när man kommer hem från en fantastisk tre timmars träning där man fick så jävla mycket stryk att man bara vill ge upp hela tiden och konstant kände sig sämst, men man fortsätter ändå. Det börjar kännas som om jag rör mig baklänges i utveckling på vissa områden men det här med lärande är ju aldrig en spikrak utveckling (lärarmantra som inte låter lika övertygande när det handlar om en själv). Nåja, karaktärsbildande ska det vara tydligen.

Idag gästades GBGRD av Kix deVille från STRD och vi gjorde riktigt bra övningar och hade diskussioner som hon höll i som gjorde att många teoretiska resonemang klickade i huvudet (iallafall i mitt) även om kroppen inte ville lyda vad jag tyckte att den skulle göra. Slutsats: jag behöver titta på mer bouts. Och rulla utanför träningarna så fort jag får tillfälle. Mer av allt helt enkelt.

- Finding your life's passion at the roller derby rink 

 

Fantastiskt tal kring roller derbys historia och kulturen just nu.

Good advice

Lagfärger

129 kr på Asos rea. Känns ändå helt okej. Enda "tråkiga" är väl att jag fick beställa den i L (enda tillgängliga storleken, allt annat var slutsålt), misstänker att det är lite stort men å andra sidan gillar jag generellt sett pösiga träningskläder så det blir säkert bra.

Workshop

Goda kvällen!

Fräulein F.Reckless och Final Cunt Down hade idag vimpel-workshop på Slottsskogsgatan.
"Varför då?" tänker du. Jo, det ska jag tala om. Den förra försvann nämligen spårlöst från Henriksberg efter senaste boutet. Vilken värld vi lever i. Inte ens en vimpel kan gå fri. Majoriteten av freshiesarna ska fotograferas för hemsidan den 9e maj och vimpeln ska då agera bakgrund. Efter timmar av hårt arbete slutfördes uppgiften. Fint som snus blev det. Snyggt jobbat brudar!

Tips: London Roller Girls vs Euro All Stars boutar för fullt i skrivande stund. Heja!

Uterull

Idag mötte jag upp Evil de Nets och Patty from the Block för lite uterull. Proper uterull då, innan har jag (i år) bara åkt i garaget. Vi utgick från Munkebäckstorget och rullade längs cykelbanan. Jag var sjukt kaxig efter i söndags och har känt att min ankel varit 100 %, men ute på skitig asfalt med vibrationer from hell? Det kändes ju vilken ankel som varit lite förolyckad kan vi ju säga. Dock var det grymt skönt med uterull, har redan laddat ner en cykelkarta och plottat ut nästa rulltur.

Samarbete

På konferensen i Sthlm som Skridskoförbundet ordnade fick vi lyssna på en föreläsning av en kvinna från SISU Riks (Sara, som var grym!) och efteråt fick vi kontakt med SISUVäst (som Göteborg tillhör). Där är vår kontakt en kvinna som heter Sandra, som visade sig vara en sjukt go tjej som har visat oss en hel del framtida möjligheter kring utbildning inom och utanför föreningen. Alla sådana här saker, kontakter med externa personer och organisationer är ju helt nya för oss men det är samtidigt så himla kul för vi träffar grymma, engagerade och trevliga människor som gärna hjälper oss. Sandra har skrivit ihop ett inlägg på SISUs hemsida om när hon kom till vår träning och vi höll lite demonstrationer för henne för att förklara spelet:

Tips från coachen

Kom att tänka på det där med kost. "Du är vad du äter" och allt vad det kallas. Den som vet påstår ju att kost och träning bör hamna i samma fack. Lite hand i hand sådär. Och jag är inte den som är den! Att äta pizza efter ett svettigt träningspass må vara himla fint. Det är det ju. Varje gång. Men rent träningsmässigt kanske det inte riktigt når ända fram. Lite som Danny. Stackarn.

Nåväl. En övermänskligt hurtig figur på SATS (därav tipset från coachen) har från och med nu inspirerat mig lite vad gäller det där med post-tränings-föda. En kan ju alltid testa, säg.

Figuren tipsade om en stavmixad variant innehållandes; två ägg, en banan, kanel, kardemumma och salt, stekt som en helt vanlig omelett. Med fördel serverad i sällskap av keso & bär. Spännande, ja? Bör för övrigt intagas relativt nära inpå träningen.

Hädanefter byts alltså africana ut, lite på prov i alla fall.

Omg, what is she doing?!

...dessutom har jag köpt matchande gröna paljettkjolar till mig och bästetjejen eftersom vi åker med till Hamburgsboutet som line up-managers. Woop woop.

Behind the scenes

Efter träning går man (jag!) alltid igenom vad som kunde ha gjorts bättre, vad som kändes snäppet göttigare än senaste försöket, hur man egentligen kopplar bort fladdrande armar, osv. Man ältar nå så fruktansvärt mycket, ofta precis innan John Blund ämnar dyka upp. Det är fint men väldigt krävande. Speciellt när man förväntas pallra sig ur sängen någorlunda tidigt morgonen därpå.

Efter gårdagens träning enades många över hur rolig den var. Mmm. Det börjar bli lite tröttsamt att skriva (och läsa?) det efter vareviga träning, men vad ska en göra, när det är så roligt? Vi freshies fick testa många nya övningar med mycket fokus på samarbete. Även gjordes försök till starter. Att få till en bra springstart är, mig veterligen, betydligt svårare än det ser ut. Det krävs att åkaren litar på att toe-stop:en inte ger upp och rullar iväg mitt i allt. Har invigt mina nya gumballs, den korta varianten, och gillar dem mycket, trots att de hoppade ur gängorna hela två ggr under söndagsrullet (beror nog mer på det mänskliga felandet, än konstruktionen). De toe-stops som tillkommer rookie-paketet, vanligtvis Riedells R3:or, är inget att ha. Många hävdar att gumballs är att föredra:

Men. På tal om allt det roliga. Som Slayla K så vackert och träffande utbrast en gång: jag hoppas att hon förstår vad hon har gjort! och syftade på Drew Barrymore. We all do. Därför. En kort 'hyllning' till Drew:

    

It's ok to hit her

Det kryllar av roller derbydokumentärer online, jag klagar inte, får inte nog. Nästan.

It's a girl thing...Roller derby

Veggokost

 Läs mer här!

Det jag äter mest av (många på daglig basis) är avocado, mandlar, spenat, broccoli, proteinpulver (gjort på brunt ris), chiafrön samt jordnötsmör. Mmmmmat. Min morgonsmoothie klockar in en del av ingredienserna också förresten;


Morgonsmoothie med "superfoods":

2,5 dl "mjölk" (jag använder oftast rismjölk)
1 skopa proteinpulver (Sun Warrior, vaniljsmak)
Spenat (frusen)
Grönkål (frusen)
Isbitar
Chiafrön (uppblötta sedan innan)
1 msk linfröolja
Vaniljpulver (pulver, inte socker)
1-3 msk kakao (osötad)
(Ibland har jag även i avocado och tar bort lite av spenaten, då får smoothien en gosigt krämig konsistens vilket jag tycker är väldigt gott).
Mix, mix, mix.

Twitter

Nu har GBGRD en Twitter. Den ligger lite i startgroparna så det kan hända att uppdateringen nu i början är lite sparsam men tanken är att den ska uppdateras regelbundet om nyheter och annat smått och gött som rör föreningen. Den 12e bout åker tävlingslaget till Hamburg för att bouta Hamburg Harbor Girls och då kommer twittern uppdateras med resultat och kommentarer under pågående bout så glöm inte att hålla koll!

Freshie-domare?

Zebrahuddle är till domare som Skatelogs derbyforum är till spelare helt enkelt!

Utvärdering

Okej, knäskyddsskydden höll sådär. Det blev ett hål på ena skyddet (men det andra höll bra), å andra sidan var det det knä som jag använder mest där skyddet blev trasigt plus att jag är inte världens lättaste tjej och derby har inte gjort mig lättare (om vi säger så). Dock funderar jag på om det kan vara garnet också, för Catten hade gjort likadant och hennes höll. Mitt garn var det som fanns tillgängligt hemma och verkade vettigast (i jämförelse till övrigt utbud) men det är naturgarn, alltså antagligen inte optimalt för att hålla slitagemässigt sett. Har dock en plan, så vi får se.

I övrigt var det en kul träning som hölls av Fisken, min favoritövning var en packövning med olika variationer, yej packövningar.  Men kände mig hemskt off rent allmänt (vilket iförsig är ingen annans än mitt egna fel). Vanligtvis gör jag både stretch, yoga och intervallträning mellan träningarna (men pga av jobbande plus pluggande har det inte hunnits med) och det märks. Jag är stelare och långsammare än vanligt och eftersom jag inte har en fantastisk utgångspunkt från början tär det på mig och framförallt min attityd. Jag avskyr att vara sämst, det gäller allt, inte bara derby, lyckligtvis vet jag också att det kan ge mig motivation, det brukar nå en gräns när jag får nog och lite jävlar anamma rinner till, förhoppningsvis snart. Men ny dag och nya tag så på måndag är det bara på´t igen som gäller. Lyckades även mot slutet ramla bak, vika in benet under mig och sätta mig på foten som då hamnade snett under och vreds till. Det gjorde väldigt ont väldigt snabbt, blev både rädd och lite gråtfärdig (yes, well, så tuff var jag) men fick is plus lindning direkt och efter ett tag kändes det mycket bättre. Har i princip ingen svullnad och det känns bara ömt om jag böjer foten inåt men kan gå på den samt stödja mig på den. Är mest sur över att jag känner mig så jäkla olycksbenägen. Hursom, tänker trösta mig med god veggolasagne som sambon gjort (yej rester) och lite bouttittande:

Gotham Girls All Stars vs. Long Island Roller Rebels

På tal om personlig utveckling.

Ibland är den egna prestationen inte alls där den bör vara. Långt ifrån. Idag lämnade jag nämligen angeredshallen med en känsla av att, istället för att utvecklas, rentav gå bakåt(?!) när det kommer till personliga färdigheter och annan feeling. Rewind ba!

Söndagsträningen leddes av Fräulein och Obi. Positional blocking stod i fokus, både i par och tretal (varav en jammer). Det blev en del hits & checks, även i den ofta återkommande pace line:en. Bra och matnyttigt, som det heter. Träningen avrundades med lite olika starter med efterföljande sprint och stopp.

Till mitt så kallade försvar, jag har faktiskt varit (och är) ovanligt vårtrött för tillfället. Slumrade till på vagnen på väg till träningen. Envisades av oklar anledning med att inte byta hjul - de nya utehjulen liksom fastnade i träningshallens greppiga golv. Bra där. Inte ens ett försök till T-stop gick att få till. Nänä. En halvdan liten plogis på sin höjd.

Många röster intygar att som fresh meat utvecklas du väldigt snabbt i början, du ser och känner ständigt resultat. Sen är det klart, eller i alla fall inte jättekonstigt, att du avstannar en del. Jag blir ständigt påmind om att man har en väldans bra kontakt med det egna jaget inom sporten. Du är väl medveten om dina brister och styrkor. Både på gott och ont.

/Musslan.

Knäskyddsskydd

Eftersom derby innehåller en hel del fall och fallträning och vi inte "får" lämna märken i hallarna åker vi med knäskyddsskydd. Oftast avklippta strumpor eller benvärmare som dras ovanpå knäskydden. Jag personligen tycker det är lite ironiskt att eventuella märken efter knäskydden är ett problem med tanke på allt handbollslim och limavtryck hallarna är täckta i men det är en liten annan diskussion (ärligt?). En av rookiesarna (Atomic Ant!) stickade en liten "sköld" till capen på hennes knäskydd. Det såg mycket finare ut, man slipper bekymra sig över att dra över skyddsskydden (som glider ner hela tiden efter fall) plus att det är inte lika varmt (=mindre svett, mindre "skyddlukt"). Jag väntade lite för att se hur sticksköldarna höll för slitaget av ett par träningar och faktiskt helt okej. Bättre än benvärmarna som jag har verkade det som, som får minst ett nytt hål per träning. Därför bestämde jag mig för att virka ett par egna. Tog lite garn jag hade hemma. Det blev svart. Jag har ett jättefint grönt garn men det är också rätt soft och tunt så det fick bli det svarta istället (förhoppingsvis håller det bättre eftersom det är grövre och tätare). Jag tror att Atomic Ant som gjorde sina sköldar fäste sina runt capen, jag valde dock att lyfta på mina caps och sy fast bakom/ runt om capen och sedan trycka tillbaka dem. Eftersom jag aldrig lyft på mina caps så är kardborrebanden sjukt bra fortfarande och trots trådarna som ligger bakom capen fäste de riktigt bra igen.

Idag är söndagsträning så vi får se hur de håller för slitaget. Det tog inte så himla lång tid att virka, lite tricky i början att försöka komma på mönstret så formen blev så bra som möjligt men eftersom det är nedskrivet nu blir det inte svårt att producera ett par stycken reserver.

Intervju!

Missa inte vår ass.coaches intervju på hemsidan!

Roller Derby Tap Out

Tävling&Trix

Nå!

Vi hade igår vad som möjligtvis kan benämnas som den finaste tisdagsträningen hittills.

Samarbete och Pepp stod på schemat. Oh, så viktigt. Ack, så bra! Mad fish hade knåpat ihop ett träningsupplägg bestående av olika lek(tävlings!)moment, och vi blev indelade i fyra lag á 6 personer. De olika momenten gick exempelvis ut på att skejta x antal varv så snabbt som möjligt, utföra olika samarbetsövningar, plågas i renodlade styrkeövningar samt knuffas i "herre-på-täppan"-inspirerad lek.

Träningspasset, som i kväll varade nästan en timme längre än vanligt, avslutades med ett kollektivt försökt till dans. Allt under ledning av lagkaptenen. Roligt! Mer sånt!

Sammanfattningsvis en fin träning. Inte minst välbehövlig, tror jag. Det behöver knappast nämnas att samarbete är A och O inom RD, precis som inom andra lagsporter.

Efter hemfärd hade jag och Fittan (obs! kort för Final Cunt Down) lite skejtrelaterat pyssel. Mysigt och nödvändigt, även det!

Regnbågsfärgade skosnören virkade av Sleyla K.

Och jaha, nu har den sedvanliga nedräkningen till nästa träningstillfälle börjat, det vill säga på söndag. Har hört rykten om ett slottsskogsrull på torsdag, synd att en jobbar då.

Och. Våren får snabba sig lite, vill ju pröva de nya utehjulen!!

Ps. Undertecknad stod längst i jägarställning. Piloxingen där. Höhö. Ds.

/Musslan.

Intervju!

Missa inte intervjun med VillainVilla på GBGRDs hemsida!

In between training.

Brev till den förväntade träningsvärken.

"Vart är du? Jag saknar dig!"

Nä. Alltså ingen värk såhär dagen efter. Inte ens vid trappgång. Jag skyller en del på SATS träningspass vid namn piloxing. Det låter töntigt: "en blandning av pilates och boxning". Men gud i min låda, vilka ben och vilken rumpa en får! Större delen av passet utförs nämligen i något som går att likna vid derby-stance. Som tidigare nämnt, ni derby's som har kort där, pallra er dit!

För att inte riskera att beskyllas för reklam vill jag tillägga att passets slut, som går ut på att gruppen "med inlevelse" ska ropa sleek! sexy! powerfull! i kör, är det vidrigaste slutet. F r u k t a n s v ä r t skämmigt. Tips för att slippa; insup en stor klunk vatten ur flaskan och se samtidigt jätteupptagen ut...

/Musslan.

Meet Slayla K

Namn: Slayla K # got 2 get.

Bakgrund: Jag är "nollåtta" från början, flyttade till Göteborg 2006. Har sysslat en hel del med teater och skådespeleri, men det har jag faktiskt fått prioritera bort lite sen roller derby kom in i mitt liv. Insåg att det är så här det ska kännas att vara passionerad för något. Något jag inte känt för skådespeleriet på ett tag. Just nu pluggar jag till förskollärare och jobbar extra som barnvakt åt två små gulliga barn i en familj i Askim. Jag sportade en hel del när jag var yngre (bland annat spelade jag handboll från att jag var 11 till 17 år), men har slappat till mig lite de senaste åren. Måste ha ett sammanhang för att pallra mig iväg till träning... Vilket jag har nu! Yey! Nu är disciplinen ingen issue längre, nu längtar jag till nästa träning när jag går hem från den förra.

Jag hittade till Roller Derby genom: Såg filmen Whip it (tack Drew Barrymore!) och ba' WOW! När jag sen insåg att roller derby fanns i Göteborg och att Karin/Karrcrash/Bilen (som jag känner genom sambon) är en sån där tuff derby-brud, ville jag hemskt gärna testa. Jag tänkte först att jag inte alls hade tid för detta, men efter lite pepp från Bilen så gick jag på tryouten och kunde inte värja mig. Nu är det det enda jag tänker på. Och jag har tid. Jag har gjort mig tid.

Min favoritdel av roller derby är: Skejtandet, den hårda träningen, lagandan, att tillhöra ett grymt sammanhang, farten, allt jävlar anamma, taktiktänkandet (även om jag inte vet så mycket om det än)... ja, typ ALLT!

 Planer för framtiden: Bli grym och ha kul! Första delmålet är att klara minimum skills, för att få börja med roller derby på riktigt.

 Råd till andra freshies: Gå på träningarna, gör ditt bästa, ge allt, tro på dig själv och våga fråga om hjälp. 

Träning plus scrimmage

Gick till träningen idag insvept i tigerbalsam och voltaren, stel överallt men med höga förväntningar och en pirrande mage (nervös var bara förnamnet). Träningen var rolig men jobbig, svetten rann efter endast uppvärmningen. Min favoritövning var när vi åkte i en paceline, sedan skulle de som var längst bak mötas framför pacelinen, en agerade blocker, en jammer och så skulle man "ta ut" jammern på valfritt sätt; hits, positional, leaning etc etc. En variation på den var att man fick weava igenom pacelinen och möta jammern lite tidigare och/ eller använda de andra personerna i pacelinen och knuffa in dem i jammern. Poängen med övningen var att träna timing. Sjukt roligt. Jag är väldigt förtjust i att dra runt folk. Kände mig dock rätt mörbultad efter bara träningen, fick en hjälm i ansiktet, ramlade ett par gånger på höfterna och samt slog i knogen så; öm, svettig men glad.

Efter träningen avslutade vi med scrimmage. Åh, nerverna. Jag var i vita laget och växlade mellan olika blockerpositioner i jamen. Oj, allting hände så fort, det var intensivt och det tog ett tag innan huvudet hängde med ens minsta lilla eftersom allt hände på en gång. Lyckades ta mig igenom båda halvlekarna utan någon penalty, men eftersom vi bara hade två domare på plats (som var grymma dock!) som hade koll så gjorde man säkert lite småsaker ändå som man inte hade kommit undan med i boutsammanhang. Hursom, det var väldigt roligt och jag försöker att inte vara självkritisk eftersom det var första gången och jag vet ju att man lär sig men det jag vill arbeta på är att hålla innerlinjen bättre (istället för att hoppa omkring lite här och var), lyssna ordentligt på lagkamraterna (och inte bli distraherad) samt hålla mig uppe efter hits (istället för att gå all in med en och ramla på kuppen).

Känns jättekonstigt att det har gått åtta månader och plötsligt är jag "här". Jag får scrimma. Det är ju det här som är Roller Derby. Allting jag har gjort fram tills nu har ju varit en förberedelse. Tror att det var först idag det sjönk in ordentligt. Inte när jag fick resultatet från MS-testet, inte när jag var på första avancerade träningen - utan idag. När man satt där på bänken och tittade på jamen och väntade på att veta om man skulle in i nästa och som vad, det var bara så jefla awesome.

Efter-träning-feeling.

Goda kvällen!

Puh. Precis hemkommen från (ännu) ett svinjobbigt och roligt träningspass. Tränarna för dagen utgjordes av all-in och nosh redstripes, vilka gjorde ett finfint jobb när det kommer till att blanda styrka och åkning! Tack och bock! Slutet var dock fruktansvärt, innehållandes ett så kallat pain train. Ja, du hör ju - bara namnet skvallrar om dess innehåll...

Pain train går ut på att åkarna skejtar i en helt vanligt pace line, dvs i en linje (med en armlängds avstånd till personen framför). På visselpipans order går sedan varje åkare ner i en position som kallas squating, samma position som när en sitter på toaletten skulle man kunna säga. Fruktansvärt jobbigt som sagt, men väldigt väldigt bra. (mot slutet blev det helt varmt på innerlåren & jag fick därför för mig att jag hade kissat på mig! Puh... så var inte fallet!).

Jag vet inte hur ni laddar ner efter träning, men ibland får jag för mig att en så kallad protein-shake is the shit. Idag är en sådan dag. bör intagas inom tjugo minuter efter träning, säger den som vet.

Men, jag är inte den som är den. Den sedvanliga efter-träning-pizzan kommer att förgylla även denna afton. Ser även fram emot morgondagens spår i form av träningsvärk.

himla fin känsla, ändå.

OCH! Grymt jobbat idag finingar!

/musslan.

Best Coast Riot

Förändringar

Lite förändringar kommer ske på bloggen framöver, fler skribenter har lagts till, vilket jag förstår är förvirrande. I nuläget är vi fem skribenter (inklusive undertecknad, the original freshmeat) som har tillgång till bloggen. För att undvika förvirring, finns det ett enkelt sätt att hålla reda på inläggsförfattarna, längst ner under varje inlägg står det vem som lagt upp inlägget plus då att vissa författare signerar inläggen med sina namn, ex "whiz" eller "musslan" eller "evil de nets" (de två sista är två av GBGRDs nyaste freshiesar och nyaste skribenter på FMC!) Den enda som är lat och glömsk gällande att signera med namn är jag, One Woman Army 621 som bloggar under profilen "Freshmeat", även om det tekniskt sett inte stämmer längre (woho, avancerad here I come!). Så var uppmärksamma derbydarlings, håll ögonen öppna, så kommer saker och ting te sig mindre förvirrande:

Meet Evil de Nets

Namn: Evil de Nets

Bakgrund: Jag är född och uppvuxen i Göteborg. Läste musikprogrammet på Hvitfeldtska gymnasiet men insåg vid mitten av andra ring att musiken inte var det största intresset längre. I stället så kom Burlesque in och tog dess ställe och sedan dess har jag varit hopplöst förälskad. Efter gymnasiet så läste jag till Makeupartist och har jobbat runt på diverse ställen. För tillfället så jobbar jag i butik och driver eget företag, och när jag inte jobbar eller rullar så tränar jag pole fitness (lovie lovie!) och pilates.

Min favoritdel av roller derby är: Rullandet och alla fantastiska kvinnor i laget.

Planer för framtiden: Träna, träna, träna! (Harder, better faster, stronger - grejen tänkte jag)

Råd till andra freshies: Jag är själv fortfarande så pass ny... Så jag kan nog bara mest tipsa om att verkligen våga fråga “de gamla” spelarna om man undrar något. Alla är så himla fina och hjälpsamma så man kan få superbra hjälp om man bara frågar.

Jag hittade till Roller derby genom: Först så läste jag en artikel om det i GP och tyckte att det lät himla häftigt. Så jag gick in på hemsidan och läste på om det men var för feg för att ta kontakt. Men så när jag en sommardag vandrade genom slottskogen så swischade några brudar på skates förbi varav en (som jag senare skulle lära känna som Mad Fish) utbrister: “Hon ser lite speciell ut, henne tar vi!”. Sedan stod jag med en flyer i handen och var bara tvungen att åka på en try out. Men pga att min höst 2011 bestod av 100% jobb och 50-75% studier så fanns det inte så mycket tid till Roller Derby då... Men så när utbildningen var över så var det fritt fram!

derbyliv.

På tal om derby. I skolan häromdagen hörde jag till min förtjusning ett gäng tjejer samtala, något mer inlevelsefullt än den vanliga svensson, derby. Ena tjejen försökte ivrigt besvara frågan;

"men, vad gör en jammer?!"

Jag log lite. Försökte hänga med i samtalet på avstånd. Fick frågande blickar från det egna grupparbetet.

Till den stora besvikelsen, när jag några minuter senare går förbi deras bord, hör jag en annan tjej prata om FN-sanktioner och sparpaket. Vilket nedköp. Men derby då?! Ni ska ju prata om derby! sa jag inte. Men jag tänkte. Högt.

(Hade jag kanske misstagit mig?)

För det är verkligen så i början. Du hör, ser, känner, upplever, drömmer om detta fenomen tjugofyrasju. Går det över? Avtar något? Eller ökar det rentav, med tiden?

Besvara gärna frågan, du veteran där ute!

/musslan.

Fredagskväll

Och ibland spenderar man fredagskvällen med att äta en god middag, dricka god torr cider och trycka träningslinnen eftersom man varit så lat och struntat i att göra det innan. Hepp. Väldigt pilligt. Dumt med vit textilfärg som inte täcker hundra på mörkt tyg heller. Blev väldigt flammigt men tack vara blixt ser det snyggt ut på bild. Börjar också ångra att jag har långt namn. Och tresiffrigt nummer. Funderar på att heta A1 istället eller något liknande. Kort och bra.

Roller Derby team

Första Msträningen

Idag var det dags för första träningen med avancerade gruppen, som var i hallen vi boutade i vilket var roligt plus att den ligger väldigt nära hemma=gångavstånd. Okej, först, jag hade på tok för hårda hjul, gled hit och dit konstant och det var svårt att hålla emot och plogga i blockövningar så nästa gång: mjukare hjul. Det var riktigt tufft, ett helt annat tempo än rookieträningar såklart men jag överlevde, utan problem (dvs orkade vara med i alla övningar) och det var så himla roligt. Vi gjorde Black widow som uppvärmning, skills, transititions, wind sprints, suicides, blockövningar, pacelines, parövningar och avslutade med paintrain. Låren brann mot slutet och vår ass.coach log väldigt förtjust hela tiden hon bad oss gå lägre. Det enda som inte var så kul var när jag ramlade och prickar in hjulen mellan skinkorna. Mums på det. Skaterape deluxe. Apropå skaterape, googlade det, detta dök upp, really liksom?!

The future of FMC

Igår hade föreningen möte och diskuterade massor av spännande saker, bland annat FMC:s framtid. Tanken med FMC från början var att den skulle vara en freshmeat-blogg, uberbasics och för att jag ville blogga om roller derby och jag var freshie. Nu har jag ju klarat MS och är typ "rookie"(?!) och diskussionen var lite kring vad som händer nu med FMC. Jag vet inte. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare, visst, inte som allra första träningen men eftersom jag är fullblodspedagog tror jag aldrig att man "blir" fulllärd oavsett och det perspektivet är exakt lika passande i derby som i skolan.

Jag hade dock helt ärligt, fram tills igår ungefär, inte tänkt på det överhuvudtaget. Ska FMC fortsätta vara en strikt freshmeatblogg (med då andra freshies från GBGRD) eller ska den omvandlas till något helt annat och vem tar över (finns det någon som vill ta över)? Will I stay or will I go?
Jag gillar att blogga och FMC är ju min lilla bebis och tanken på att överge henne nu när läsarantalet har vuxit lite på sistone lockar inte så jag tänker att planen right now är att få in villiga freshies från den nya kullen och fortsätta blogga, som "vanligt", iallafall tillfälligt.

...And on that note, en av våra nyaste freshisar, formely known as Rude Ruth; numera Patty from the Block dyker upp snarast med en v-log! Stay tuned.

Apex jump

0:50 och framåt. Awesome.

Motivation

"Listen to me, pain is temporary. It may last for a minute, or an hour or a day or even a year, but eventually it will subside and something else will take its place. If I quit however, it will last forever." - Eric Thomas

Ignorera ihopklippen i videon. Men själva "talet" är rätt intressant trots den "amerikanska andan".

London Rollergirls

London Rollergirls Promo from Steve Brown on Vimeo.

Whiz om att misslyckas två gånger

Jag hade precis gjort klart en intervju när jag såg aviseringen på min mobil. Ett nytt mejl. Jag satte mig i bilen och började girigt läsa det långa mejlet. Såg orden "tyvärr inte godkänd" och blev helt tom. Första gången jag inte klarade testet blev jag både ledsen och revanschsugen, men den här gången blev jag mest....trött. Inte för att jag egentligen har några större ambitioner med rollerderbyn. Jag är med för att jag älskar träningen och den underbara lagkänslan. Dessutom vill jag gärna tävla i framtiden. Men jag behöver inte vara bäst i laget, eller ens vara med i ett a-lag.

Ändå känns beskedet om att jag har blivit underkänd igen otroligt tufft. Dels för att många från ursprungsgruppen nu har gått vidare, vilket ju är ett betyg på att jag har sämre grundförmågor, i synnerhet då jag deltagit i nästan alla träningar. Dels för att jag nu måste ladda om igen och det kan dröja ett bra tag till innan nästa test. Dessutom fick jag bara underkänt på moment som jag tidigare klarat utan anmärkning, vilket får mig att känna mig väldigt ojämn som åkare, trots att jag tränat i över ett halvår nu. Kommer dock inte ge upp, eftersom jag som sagt älskar träningen och mina fina lagkompisar. Men jag har haft bättre dagar än den här, om man säger så.

/Whiz

GODKÄND!

 

Och inte nog med det; min favorittjej är godkänd också! Woho! Har en hel del att jobba på såklart (fick en del pointers, både negativa och positiva) och det är ju nu allt börjar, de senaste sju månaderna har jag lärt mig rulla okej, nu är det dags att lära mig spela (och jobba mer och mer och mer på formen). Nervös, förväntansfull och skraj. Allt på en gång. Vaknade upp imorse, stel, kroppen full med träningsvärk och blåmärken lite här och var och det bara är så värt det. Så värt.

Freshiedomare?

Något som GBGRD är i stort behov av just nu är domare. Efter boutet 31e mars vet jag att vi fått många förfrågningar om att folk vill spela med oss. Vilket är fantastiskt. Men tyvärr ingen som är intresserad av att döma. Vilket är trist. Domarna betyder mycket för ett lags utveckling och för sportens utveckling överhuvudtaget. Alla är välkomna, både tjejer och killar, man behöver inte kunna rulla innan eller kunna regler, detta kommer successivt och lärs in. Såklart du vill yes yes?! Isåfall kan man anmäla sig här!

PostMS

Just nu känns det som om det kan gå vilket som. Vissa delar jag failade på förra gången var jag mycket bättre på, vissa saker kändes sådär och vissa saker kändes rent av uselt. Men jag ska försöka tänka positivt. Hursom, det enda riktigt tråkiga var att jag fick en skate i bröstkorgen, vid ett fall i en paceline när tjejen framför ramlade, och jag tappade andan, väldigt läskigt känsla. När jag väl slappnade av och kunde andas ordentligt igen var det lugnt, men paniken sekunderna innan var inte att leka med. Dessutom ramlade en våra andra tjejer, slog i hakan och spräckte upp ett rejält sår så hon fick åka till sjukhuset för att sy. Nu är det iallafall bara att vänta. Besked skulle komma någon gång imorgon förstod jag det som. Kommer antagligen kolla mailen 4000 gånger till dess. Om jag failar den här gången med kommer jag tillbringa nästa vecka under täcket ätandes choklad och massor med självömkan, men den dagen den sorgen.

Pre-MS

Skruvat och kollat alla delar i rullorna -check!
Tvättat hjul - check!
Förberett frukost -check!
Laddat väskan med snacks och sportdryck - check!
Lagt fram favoritträningskläderna -check!
Smort in onda kroppsdelar med tigerbalsam -check!
Lagt sig i tid (pågående)

Ungefär så redo som jag lär bli. Dags för sängen.

Ta bort kullager utan verktyg

Ägnade mig åt allmän rullfix igår kväll. Vilket bland annat innefattade nya kullager till mina hjul. Att ta bort kullager kan vara lite knepigt, det kräver en del utrustning och dessutom kan man paja kullagren om man är för hårdhänt. Så igår bestämde jag mig för att testa lite nya metoder. Jag hittade ett fiffigt knep att ta bort de inre kullagren genom att vicka loss dem. Dessutom kom jag på ett eget knep där jag tar toestops till hjälp för att få loss de yttre.

Så här kommer Whiz guide till hur man tar bort kullager utan verktyg.

Ta loss hjulen från skejtsen. Sätt tillbaka hjulet en bit, så att det sitter lite på snedden.

Håll hjulet snett så att det tar fäste i kullagret och börja dra, eventuellt kan du vicka lite också ifall kullagret sitter trögt. Vips så lossnar kullagret. Det går ännu lättare om du klämmer fast skejtsen mellan benen och drar.

Nästa steg är att ta bort de yttre kullagren. Du behöver ett toestop och helst ett mynt också för att skydda kullagren. Lägg i myntet.

Sätt i toestoppet och banka. Jag "fuskade" och tog en hammare, men det går bra med vad som helst som är hårt. De lossnar lätt som en plätt. 

Japp, då var mina skejts redo för morgondagens prövning. Hoppas allt går vägen. Pallar inte att misslyckas med MS-testet en gång till. Min strategi är att pressa mig hela testet och verkligen vara aggressiv i alla övningar, så att det syns att jag ger allt. 

Heja oss allihopa som ska göra testet i morgon! 

/Whiz

Thats how winning is done!

Idag har jag sovit länge, ätit och druckit bra, slappat, yogat (med fokus på att stretcha höfterna) och lyssnat på massor med peppig musik. Peppig för mig är oftast typ lite löjlig musik som Journey "Dont stop believing" eller Bon Jovi "Blaze of glory" och jag har två grymma spellistor som jag laddade ner från någon blogg för längesedan som består av (action) B-filmssoundtrack från 80/ 90talet, inklippta dialoger från filmerna (pepp-prat från Rocky någon?!) och det är fantastiska spellistor om man ska skriva arbetsansökningar eller om man försöker mota bort MSångest. Hade planerat att länka till bloggen där jag hittade listorna men den verkar har försvunnit. Hursom, någon som minns Rocky 5 (tror jag det är) och en mycket schleten och skräckopererad Stallone? Detta tal från den filmen är inklippt i mitten av den ena listan; very cheesy men också väldigt roligt:

Om boutet!

Glad Påsk!

Skate dance a la Astaire

Ljudet av hjulen. Mmm.

Bloggtips!

Topp tre derbybloggar jag läser just nu:

 A spoonful of derby

 The other blog: Bonnie Destroir

Elektra Q-tion

Garagerull

Gårdagskvällen spenderades i ett snorkallt garage. Det här med att värma upp var lite svårt så efter ex antal fallrundor sträckte jag låret. Lite. Inte tillräckligt för att linka hem men tillräckligt för att skita i fallen för resten av kvällen. Övade på hits, whips, olika skills och annat smått och gott istället, är nu mörbultad från topp till tå. Det känns skönt på ett sätt, lite som en bekräftelse på att man arbetat hårt. Tvingade sambon att massera och dränka benen i tigerbalsam efteråt. Och idag har jag ordinerat mig själv vila och slappande. Fruktansvärt välbehövt. Har varit mycket med uppsatsfix, nya introduktioner på nya jobb och MSförberedelser på sistone. Ikväll ska jag titta på film, äta goda saker och ta en drink eller två och sedan somna på det som en liten nöjd tant. Kommer vara bli så jäkla sweet.

Tisdagsträning

Träningen idag fokuserade mycket på minimum skills-moment. Kändes bra att få köra igenom sådant en sista gång. Lindrade dock min ångest inför söndagen sådär bra. Eller inte. Jag är fantastisk på att psyka ut mig själv. Jag kan vara fruktansvärt envis, driven och beslutsam men ibland känns det som om jag inte tar med mig tillräckligt av det till träningarna. Ibland då jävlar, andra gånger not so much. Och så börjar man tänka och överanalysera saker. Jag försöker tänka "ge inte upp" för ger jag upp i huvudet har jag gett upp på banan. Men andra gången gillt. Kanske. Förra gången var jag rätt chill med resultatet eftersom jag inte förväntade mig annat, denna gången är det annorlunda, jag vill verkligen byta grupp och jag vill framförallt börja scrimma, jag är så attans spelsugen att det kliar i benen.

Planen för veckan är iallafall att kötta på som satan i garaget imorgon, sedan ta det mer chill i garaget på torsdag, stretcha samt yoga mycket inför söndag och såklart vila, äta och sova bra. Det bara måste gå den här gången. Måste. Gå. Jag vet med mig att jag tycker detta är för roligt för att inte ge upp även om jag missar denna gången med men samtidigt så kommer det bli tufft att bli kvar, särskilt som om jag är övertygad om att mina kära "oldie"-rookiemedkamrater kommer gå vidare.

Derby baby

Äntligen har filmen "Derby baby" haft premiär, synd bara att man inte riktigt har möjlighet att åka till Amerikat och se den. Men den som väntar på något gott.

Just my luck

Vaknar, känner mig stel i kroppen och det gör ont i svanskotan. Mer ont än igår. Förstår inte hur jag lyckas alltså. Andra gången på vad, ett halvår? Och med bara sex dagar kvar till MS. Man blir ju så trött. Peppen är inte kanonhög. Inte särskilt som jag vet om att jag måste sitta på en hård stol i skolan hela dagen. Och särskilt med tanke på hur länge det tog förra gången för det att bli helt bra igen. Fan.

Söndagsträning

Hallen var bokad idag 14-17 för lite "fri åkning", dvs. tränarfritt. Vi var en bunt rookies som drog ut dit (trots bakfylla), hade hela hallen för oss själva, passade på att göra lite gemensamma övningar, leka runt och lyssna på peppig musik. Vi åkte 25 varv (Nytt personligt rekord: 28,5 varv dock endast baserad på ångest eftersom det blev en liten missuppfattning kring hur mycket tid det var kvar och det var mer tid än vad jag trodde så presterade på ren rädsla av att inte hinna 25 överhuvudtaget hoho. Ibland behöver man en spark i röven.), gjorde olika pacelines, packövningar, tränade stops, whips och hits, åkte lite runt och gjorde vad man ville och övade hopp såklart. Catten hade med sig sin pojkvän som filmades oss lite. Var väldigt roligt och inte så roligt att se sig själv på film. Kan förresten också meddela att jag och mina nya cushions har slutit fred, and then some. Luvs em. Fick dessutom chansen att skrika, styra och ställa lite idag under paceline och packövingarna. Oj. Jag gillar sådant för mycket för mitt eget bästa. Märks att jag inte undervisat på ett tag (hoho), luvs it. Det enda "tråkiga" var att jag ramlade idag, efter ett fall, och såklart slog i svanskotan (åker ju numera utan mitt skydd) men det känns ändå okej. Jag kan iallafall sitta ordentligt och kunde avsluta träningen utan problem. Men visst gör det ont och visst känns det surt. Väl hemma försökte jag lindra smärtan med att äta lite chips. Det fungerade sådär men var iallafall väldigt välförtjänt bakismat.

Postbout - Best Coast Riot

Alltså, boutet var helt sjukt lyckat, det kom så mycket folk att alla bara stirrade i chock minuterna innan allt kickade igång. Har hört lite olika siffror men runt 850 pers i publiken tydligen. Stod i mitten som penalty tracker och varje gång någon av GBGRDs jammers fick lead eller tog poäng vibrerade hela hallen av jubel. Bara som NSO var det maffigt att uppleva, att stå i mitten är en särskild känsla. Ställningen blev STRD 168 och GBGRD 91, där GBGRD tog en rejäl revanch i en stark andra halvlek. Tjejerna var så himla grymma!

Okej, penalty trackandet, första jamsen var alla i chock över straffen som kom in (det var många), stressigare än vad jag upplevt innan, kändes som en stor käftsmäll men det gick bra men det var en tuff match för alla domare och NSOs. Här tänkte jag skriva en finfin redogörelse om själva upplevelsen men eftersom jag var del av Team No-fun så blir det inget av med det. Team No-Fun=domare och NSOs, vilka ska agera neutrala och så objektivt som möjlig. Upptäckte dock fina saker om mig själv och "spelreglerna" som att när jag är väldigt stressad skrattar jag gärna mycket (vilket är ett stort no-no som NSO) och att man som NSO inte ska skrika timeout tre sek innan jamet går igång eftersom det kommer göra HeadRefen väldigt irriterad (hehe). Dock visade det sig att det var på goda grunder och jag gör hellre bort mig (och upprör någon) och ser till att allting är fair and square än vad jag håller käften och låtsas som ingenting. Efterfesten var annars episk. Så många fina människor samlade och glädjen och stämningen var oslagbar. Jag är så väldigt glad att jag fick för mig att börja med derby. Det har gett så mycket, mycket mer än vad det har tagit!/ Nöjd_tjej_84.

 Här finns det fina bilder från boutet: MorgansKort och Foton by Patrik Blom. Fotografierna nedan är av Fredrik Tanfara.