Busted knee

Igår tillbringade jag lite över en timma i garaget och rullade med några i laget. Inte helt genomtänkt i efterhand, dels rullade jag massor i måndag, dels är det träning idag och dels var jag egentligen för trött för det efter en utmanande (läs:uttröttande) dag på jobbet. Men fy skam den som ger sig. Dvs. mitt knä borde skämmas för efter en timma började det göra ont. Detta är knäet som jag vred till under min andra träning ever med laget och som har varit bra efter lite svullnad och haltande första veckan efteråt (om än något stelt ibland). Detta är också samma knä jag ramlade på inte mindre än två gånger veckorna efter den första incidenten. Utanför derby mind you, bara helt vanlig klantighet. Det var/ är rätt mört. Detta är också olyckligtvis mitt vänsterknä, dvs. knäet/ benet som får ta all stryk i derby. Jag är dessutom sämst på att åka åt andra hållet för att kompensera eftersom jag inte kan crossovers åt det hållet än. Eftersom min träning innan derby bara bestod av yoga, promenader och pilates (och dessutom inte i några höga mängder) så var fem till sju timmars derbyträning i veckan en rejäl chock till systemet (två lagträningar plus garagerull). Men jag tror att min kropp har börjat vänja sig en anings vid derby (min initiala fyra dagars djävulusiska post-tränings-träningsvärk har reducerats en del) men fortfarande orkar den inte så mycket som jag hade velat. Vilket jag hade tänkt råda bot på med att börja gymma/ spinna men eftersom jag ska flytta och alla pengar går till dubbelhyror ligger det lite i framtiden just nu.

Här är knäet efter senaste gången. Mums.