Alltså, jag pratar sällan derby på jobbet eller med personer jag inte umgås mycket med eller med tillfälliga bekantskaper. Jag orkar oftast inte förklara ordentligt vad det "är" och jag orkar inte försvara derby och/ eller genomlida härliga argumentationer om att ja det är en sport, ja det är fysiskt krävande och nej det är inte uppgjort, ja det är bara tjejer och ja tacklingarna är på riktigt. Orken finns liksom inte där. Derbyträningarna är en av höjdpunkterna varje vecka och jag vet att alla i föreningen arbetar och tränar så jäkla hårt att det är surt att behöva stå ut med reaktioner/ diskussioner där andra personer gör sitt bästa för att förringa och förminska sporten och dess deltagare. Som idag på jobbet:
Jag: Nej jag kan inte ta det passet på tisdag.
X: Nähe varför då?
Jag: Har träning så tisdagskvällarna går alltid bort.
X: Vad tränar du?
Jag: Eh...roller derby.
X:?
Jag: *försöker förklara så pedagogiskt som möjligt*
X: Men vadå...typ som dans fast på rullskridskor?
Jag: ...
Lite som när jag och Final Cunt Down rullade i Slottsskogen och såg en tjej på inlines och pratade lite med henne om derby och hennes pojkvän tyckte att det lät som om vi strippade i rullor och smörjde in varandra i babyolja. För så är det ju. Lite på den nivån. Och jag är lite för kär i derby för att inte bli irriterad och sur när jag hör sådant. I synnerhet eftersom jag är övertygad om att reaktionerna till stor del beror på att det är främst kvinnor som utövar den.
2 kommentarer:
Jag fick förklara derby för en kvinna på gymmet i höstas någon gång. Det började bra och jag försökte hinta om try-outs, men sen slutade det sämre, dock inte åt stripp-och-babyolja-hållet. Hon tyckte nämligen vi var mesar som inte tog i ordentligt och att man inte fick tacklas med armbågar var ju bara såååå förkastligt. Hon ville ju liksom slåss. Jag surnade till, blev rätt frostig och sa att då var hon nog inget för oss.
Oj, slåss, ja det hade ju varit lite jobbigt med en sådan människa på banan!
Skicka en kommentar