Sidor

onsdag 16 maj 2012

Hamburg

Vilken upplevelse, det kan vara det mest stressiga, förvirrande och roligaste händelsen i år alltså. Vi körde ner, två bilar plus en minibuss med nio personer. Jag satt med sällskapet i minibussen. Vi körde till Varberg där vi tog färjan till Grenå och sedan vidare genom Danmark till Tyskland. Eftersom undertecknad inte hade körkort kunde jag chilla båda dit- och hemresan. Men det kändes inte direkt chill på morgonen, sov kanske två, tre timmar och mötte upp All in obscent tidigt för att hinna med vagnen till mötesplatsen med de andra. Såklart regnade det, hade ju varit konstigt annars.


En av resans bästa köp var ett gäng walkie talkies som en av våra domare, Dude, hade införskaffat, för att "karavanen" (två bilar och en minibuss) skulle hålla kontakt med varandra utan dyra telefonsamtal. De presterade inte så bra, dålig räckvidd och det brusade för mycket när man pratade men vad roligt vi hade med dem under resan, ser man till funktion var de kanske inte ett fantastiskt inköp men när det kommer roligheter var de bäst. Med anropsnamn som "Kinky Rainbow" och "Greasy Sylve", hur kan det inte vara kul?

Calling Kinky Rainbow, over?!
Färjan från Varberg till Grenå var rätt långtråkig, åt mackor, godis, fick information kring line upsen av träningsgruppen och spelade Yatzy tills ögonen gick i kors. Kvällen innan resan bröt en av våra spelare två revben på träningen, så himla olyckligt, det innebar att jag och Catten inte blev line up managers som planerat, utan Catten fick hoppa in i Obis ställe och Obi fick agera bench coach. Detta visste jag inte innan färjan och tyckte väl initialt att det var lite synd för hade velat line up:a med C men i efterhand visade det sig att det var det absolut det bästa som kunde ha hänt. Inte då att Obi bröt revbenen utan att hon fanns med som bench coach, jag hade liksom inte fattat hur stressigt det skulle vara att line up:a så det var skönt att ha henne att luta sig lite på när det krävdes snabba beslut och den planerade line up:n föll samman.


 Trots lite sömn, trots nio starka personligheter och få pauser lyckade vi alla hålla humöret uppe. Kan bero på allt godis som köpts innan och på båten. Could be. Tack vare GPSen hittade vi till Hamburg utan stora problem och förutom att lite vägbyggen satte käppar i hjulet lyckades vi hitta till lägenheten där jag, C och Slayla och Patty bodde. Hon som bodde i lägenheten bodde hos sin pojkvän så vi hade hela lägenheten för oss själva. Efter vi lagt ut luftmadrassen tog golvytan slut, var (är) förstås jättetacksam över att vi fick gratis sovplats och lägenheten för oss själva men det kan ha saknats lite kvadratmeter för att det skulle kännas bekvämt.


Eftersom alla var väldigt slitna spenderade vi resten av kvällen på fredagen med att installera oss i lägenheten, leta parkeringsplats till bussen (hur sjutton parkerar folk i Tyskland egentligen? Rätt svar: precis varsomhelst. It was a nightmare.), leta käk och sova. Hittade ett asiatiskt ställe där kvinnan bakom kassan inte kunde någon engelska så det blev mycket pekade och tecknande, gick bra till slut, slängde in några 'danke' lite varstans och maten visade sig vara jättegod (vi var iförsig hungriga som sjutton så hade ätit den även om den smakade kartong). Alla somnade sedan som grisar och vaknade redo för morgondagen. På lördagsmorgonen när laget möttes upp för lagmöte och käkade frukostbuffé tillsammans började det pirra i magen och jag började känna mig nervös. Inte lika nervös som Catten dock som var så nervös att hon inte kunde köra bussen in till bouthallen på morgonen utan Slayla fick ratta in den till centrum.


Sedan var det dags för att dra till bouthallen. Merchbordet fixades, laget värmde upp, stämningen generellt var hög och högljudd i omklädningsrummet. Jag åt kakor som tyskarna hade ställt in i omklädningsrummet och nervöskissade typ fyrahundra gånger. Försökte lära mig line upen någorlunda, ordnade papper och mejkade Fittan och Julie (delvis, vitsminkade).


Själva boutet är ett enda stort blurr däremot. Oj, vad jag än trodde innan att line upande var, ha, det var inte ens i närheten av kaoset som infann sig direkt de första jamsen och den fina planeringen jag hade fått av träningsgruppen föll sönder och samman. Som tur är hade Fisken en noggrann genomgång med mig efter det sista strategimötet om vilka positioner som fungerade för vem och vilka som bör/ kan/ borde spela med vem och vilka kombinationer som var önskvärda etc etc för även om man har 30 sek mellan varje jam på sig ska ju helst line upen vara färdig innan jamet så spelarna hinner prata ihop sig samt prata med bench coachen. De där 30 sekunderna kändes dessutom snarare som tio sekunder. Dessutom kan saker ändras på två sekunder när en spelare hamnar i boxen, ändringar hänger på den spelarens position vs nästa line up vs spelarna (ex så hade vi två nya spelare med sig till boutet, som var satta att spela tvåor och parades då ihop med en stark pivot men när pivoten hamnade i boxen kunde jag inte sätta in de nya spelarna på egen hand på plan och fick slänga runt allt). Och alla ändringar skapade i sin tur oordning i de planerade line upsen och sedan fick ju en av spelarna gå av i andra halvlek och lite annat smått och gott med positionsbytande. Alltså, ångesten. STRESSEN. Hade ett par ögonblick där jag bara kände för att slänga papprena och skrika "NEEEEJ det går inte" men försökte hålla mig lugn och förhoppningsvis framstod jag som det också. Det var sjukt svårt, svårare än jag trott men samtidigt väldigt spännande och jag fick skrika lite på folk; något jag generellt sett är väldigt förtjust i (skriker med kärlek då förstås). Strukturen i det hela och de snabba besluten (även om de stressade mig mest) var dock mest spännande och utmanande, man fick tänka till  och ta en chans och sedan hoppas på det bästa. Jag har därför inget minne av själva spelandet egentligen, såg några enstaka jams i helhet, oftast inte. Tack gode gud att Obi benchade så man kunde fråga henne om saker, det känns verkligen som om det inte hade gått annars. Boutet slutade iallafall 199-166 till Harbor Girls. Inte illa för GBGRDs tredje bout ever och dessutom första internationella! Tjejerna var grymma!


Efter boutet var det dags för efterfesten på Reeperbahn men vid det här laget var jag trött och slutkörd och vi fick traska omkring rätt länge innan vi hittade något schysst matställe (innan festen då men efter boutet). Jag och Catten gick hem tidigt (ett?!) och våra kära rumskamrater trillade in runt halv sju. Sedan var det dags för hemresan, som gick rätt smidig ändå, folk var lite bakis men ändå på en okej nivå. På hemvägen åkte vi Frederikshavn-Göteborg och kom hem runt kvart över elva på söndag kväll. En sjukt rolig resa men var helt slut när jag kom hem. Är uppenbarligen för gammal för sådana galejer hoho.


Ps. Boutbilderna är skamligt snodda från Harbor Girls FBsida här! Ds.

2 kommentarer:

Final Cunt Down sa...

Åååååh! vilken fantastisk sammanfattning av allt det göttiga! Och när jag ser alla bilderna så stämmer det så väl samman med hur jag känner efteråt, att vi hade så sjukt kul!!! Att man sen var helt sinnesförstörd i några dagar efter hemkomst bjuder var lätt värt.
Tack för allt line-uppande, är absolut inte avis.. Grymt jobbat allihopa!

One Woman Army sa...

Det var sjukt kul woho :D Du kan va grym :P