Friskt vågat.

Jo. Tänkte på en grej. Det här med Att Våga. Så mycket här i livet, inte bara derbyrelaterat, handlar om just detta. Som den gamla klyschan "friskt vågat - hälften vunnet", du vet. Och visst måste det väl ändå finnas en anledning till varför välanvända rader blir just klyschor? Den har en poäng, skulle jag vilja påstå. Det är viktigt att våga satsa, utmana sig själv, och göra sånt därnt som en egentligen inte vågar. För hur ska man annars utvecklas? Det är när jag ramlar och tar mig upp igen som jag inser att det faktiskt inte gör så mycket. Det där. Att möta golvet i en (o)välkommen käftsmäll.

När en fegar eller håller tillbaka utvecklas en inte. Nä. Och jag tänker att det inte går att fega i derby. Att gå in i närkamper halvhjärtat. I alla fall inte om man strävar efter att en dag få bouta. Men det är det ju inte alla som vill. Hey, inget fel där!
Så. Det jag hädanefter ska lägga mer krut på är just att våga. All-in ba.
Gör mig sällskap!

Att våga var för övrigt torsdagsträningens tema. Hurra! Ett moment gick ut på att springa över tomma plastlådor upplagda på rad. "Det där går aldrig" var det fler än jag som utbrast med misstro i stämman. Första försöket. Katastrof. Men till slut, surprise surprise, lär man sig vad som funkar och inte gör det. Det sitter i huvudet kan jag ju slänga in, medan det ändå ordbajsas klyschor till höger & vänster.

Summa summarum, våga! Tro på dig själv!
Det ska jag börja med. Nu bums.