Hej träning. Vad fin du var idag!

Alltså känslan efter tisdagsträningen. När en först stressar hem från jobbet, är sur och jäktad, i panik syr till ett par knäskydds-skydd, äter mat, packar väskan, på med träningskläder, funderar på om en ska våga ha sitt nya scrim-linne på eller inte, går till mötesplatsen, åker bilen, byter om, på med skates, ut på banan, tränar i 2 timmar. Känslan efter det. De kallar det lycka. 

Innan var jag sur och stressad, kände mig nästan kvävd av alla måsten i min tillvaro. Efteråt älskar jag hela världen (nästan), känner mig helt lugn och längtar till nästa träning.

Känner en sån jävla kärlek till sporten, det känns som att jag hittat rätt. En träningsform som passar mig, som utmanar mig och som får mig att våga och vilja mer för varje gång. Just nu känns det nästan lite som den här:

Som att jag är Jennifer Grey, och Roller Derby är Patrik Swayze och att jag står där på scenen och funderar på om jag ska hoppa när Roller Derby-Swayze ba dansar fram till scenkanten med hela packet bakom sig. Och jag gör det. Jag hoppar. Rätt in i finaste sporten.

Kärlek.
/en mycket glad och tramsig fitt-fighter.  (sa jag att jag är hög på endorfiner?)

P.S. Tack Fräulein för en fin träning!