fresh meat goes dead meat

Ok. Nu har jag varit fresh meat i 2,5 veckor och jag är helt död. Inte själsligen - långt ifrån - men kroppsligen. Vi har tränat två gånger i veckan, i söndags var freshie-träningen tre timmar lång och även om det var sjukt kul så var det också dödsjobbigt. Idag var det dags för gemensam träning med den avancerade gruppen i två timmar och mina ben hade liksom ingen kraft. Helt stumt. Varje gång jag skulle resa mig upp efter ett knä-fall var en kamp. Om någon hade dragit mig upp varje gång hade jag varit den personen förevigt trogen. Nu gjorde ingen det, förutom jag själv, så nu får jag vara mig själv förevigt trogen.

Innan jag började som rookie så minns jag att träningsgruppen sa att vi kommer att ha ont i kroppen den första tiden. Jovars tänkte jag och fick för mig att jag var i bra form. Jag var inte i bra form. Men jag kan bli.

Träningarna är asroliga även om de gemensamma träningarna med ungefär 50 personer på tracken är lite av en nära-döden-upplevelse för mig som är rädd för att krocka. Kvällens träning var ett helvete pga min kraftlösa kropp, men samtidigt finfin tack vare Obi som ledde träningen och alla fina åkare som gör mig pepp. Plus att jag lärde mig att göra t-stopp med ena benet och att jag älskar mina nya toestops (Gumballs) och mitt nya tandskydd som jag nästan glömde att ta ut för att det inte känns så mycket.

Nu ska detta dead meat gå och sova sig kraftfull.