Rauk n' roll.

Dag 1
Peppade men något sömniga GDGRD:are möttes i ottan på avenyn i Göteborg. Vi hade avtalad tid kl 05 för att hinna med den tidigare gotlandsfärjan från Oskarshamn. Bilens, vrålskeppet Gert, bagageutrymme tetris-packades och gick igen med lite hjälp från den mänskliga handen. Iväg vi for!

Väl framme i Visby hämtade vi upp en åttonde medlem på flygplatsen, Final Count Down, och styrde sedan vrålskeppet mot Hemse där lägret skulle gå av stapeln.

"Roller Derby"-skyltar i trä visade oss vägen till en gård. Då vi kom fram relativt tidigt kunde vi roffa åt oss sovplats i ett hörn längs med väggen. Givetvis hängdes den medtagna lag-flaggan upp. En vill ju stolt visa sin tillhörighet, sina färger, säg! Ett uterull hanns med efter att luftmadrasser och annat kom på plats. Asfalten i Hemse var sådär mjuk och fin som en asfalt alltid borde vara. Gänget slocknade relativt tidigt, och sovsalen fylldes på allt eftersom med andra peppade själar från sveriges (och finlands!) alla håll och kanter.

Dag 2
Första träningsdagen. Lägrets medlemmar delades upp i två träningslag, baserat på tidigare skejterfarenhet. En grupp med MS, en utan. Den grupp där folk saknade MS visade sig vara väldigt ojämn, vilket märktes vid vissa övningar. Som tränare fanns Sloppy att tillgå, en engelskspråkig förmåga som visade sig kunna extremt mycket matnyttigt. Han skejtade för övrigt på ett par converse (!) som hade fästs vid ett par billiga plates från 70-talet.

Golvet i träningshallen var, ehm, speciellt. Väldigt grippy, och vid hög fart även väldigt halt. Att ta sig upp i en högre fart lyckades jag dock aldrig riktigt, eftersom det var så himlarns grippy. Första träningstillfället rullade jag med mina stenhårda R3-hjul, katastrof, och fick tack och lov låna hjul av kiss-maj-ass som dessvärre inte kunde rulla på grund av en enveten knäskada.

Efter Sloppys grymma träningsupplägg tog vi som inte tränade på eftermiddagen Gert på en åktur. Det blev ett välförtjänt dopp i havet vid Ronehamn. Det var fint, kylan till trots. 17 grader sade termometern uppstudsigt. Men badkrukan vid pennan blötte minsann upp sig, ändå.

På kvällskvisten gjorde hela lägret en utflykt tillsammans, och vi bussades ut till en plats ca 40 min söder om Hemse. Busschauffören Gösta underhöll den glada skaran med gotländsk sång och en och annan anekdot. Fin-gösta. Vi släpptes av mitt ute i ingenstans och fick därifrån rulla längs med den något grovkorniga asfalten. Den var inte lika fin och slät som den i Hemse, men nog dög den. Och vilken utsikt sedan! Väl framme vid södra udden tog några ett dopp, några tittade på raukar. Mat serverades till allas glädje och en eller fem öl slank ner. Skålar utbringades och restaurangens ägare fotograferade skaran nöjt med sin mobilkamera. Solnedgången hann vi med innan det var dags för hemfärd i bussen.

Dag 3
Andra träningsdagen. Innebar sovmorgon för mig. Ångrade nog lite att jag inte tog chansen att träna med MS-gänget, men det är skitsaksamma såhär i efterhand. Roaring Totta skrev ner några bra-att-ha-övningar att köra på hemmaplan. Kommer dessvärre inte riktigt ihåg upplägget just nu. Det visar sig!

På kvällen, efter grillfesten, kläcktes den stora nyheten. Inte bara personer som faktiskt har MS skulle  få chans att scrimma under dag fyra, även andra sugna själar skulle minsann få prova på. Vi hade under dagens träning testat en variant av ett scrimmage, och Sloppy kände väl att det skulle funka. Visade det sig att någon skulle komma att bli en fara för sig själv eller andra var han noga med att påpeka att han inte var rädd för att använda sin autoritära stämma och berätta det för personen i fråga i så fall. Men en känner nog själv om en har kontroll över åkandet eller inte. Tror ni inte? Jag tror. Och de som inte kände sig redo för träningsmatch fick helt enkelt hoppa över denna gång. Andra platser skulle fyllas, exempelvis NSO:s och domare.

Alla friska GBGRD:are skrev glatt (och lite nervöst!) upp sig på listan över scrimmage-aspiranter och gick och la sig med pirrig mage.

Dag 4
Dagen med stort D hade äntligen kommit. Luftmadrassen höll inte riktigt luften och kroppen kändes stel efter allt rullande. Personligen hade jag inte riktigt tagit hand om kroppen vad gäller stretching efter träning, och det fick jag minsann höra. "skyll dig själv! och hör sen!" sa den, och vägrade samarbeta fullt ut.
Inför dagens scrimmage hade radio gjort ett besök på en av träningarna och således uppmärksammat det historiska eventet. Den lokala tidningen hade skrivit in det i kalendern och Visby Valkyries hade satt upp affischer i den lilla orten Hemse. Facebook hade såklart även ett finger med i marknadsförings-spelet. Dörrarna öppnades för allmänheten vid kl 13, efter att spelarna hade hunnit med en uppvärmning av rang. En av finländarna tog kontroll över seglet och ropade uppmaningar med stark stämma. Phew, det var bara att hänga med.

Inför dagens scrimmage hade alltså två lag bildats, ett svart och ett vitt. I både det svarta och vita fanns en grupp avancerade skejtare och en grupp rookiesar. Line-ups med advanced mötte således advanced och samma lika för rookiesarna. Var lite nervös (men sjuukt peppad) i omklädningsrummet när vi sammanställde line-ups. Publiken började anlända och enligt den lokala tidningen befann sig ca 100 personer i publiken, något som just då kändes som kanske max 40.

Första jam:et var lite av en katastrof, kan jag tänka mig. Jag tänker att jag inte hade koll på någonting, och mest bara var i vägen. Fast vem vet? Men, givetvis, efter varje gång ute på golvet fick en mer och mer koll. Det var grymt!! Publiken var fin, särskilt när någon gotlänning gjorde något bra. Åh. Dagens anouncer, Final Cunt Down, gjorde ett finfint jobb när det kom till att upplysa den något förvirrade publiken om spelets alla regler.

Skryt: Kände mig rätt nöjd i halvtid, och kände att jag gjort några bra saker.
Oskryt: Var dock för feg för att jamma, det får komma sen.

Efter boutet gick alla runt och log. Vi ville ha mer mer mer! Efter gruppkramar och fotograferingar blev det dusch och pizza för hela slanten.

Natt 4
Bout-efterfest! Den bästa efterfesten! Så även denna. Visby Valkyries hade pratat med sina kollektiv-kompisar som har en disco-lada ute i bygden. Disco-lada! En lada inredd med dansgolv, bar och bord! Stearinljus hade tänts och bullar hade bakats, kvällen till ära. DJ:n spelade lämpliga hits som peaches, leila k och annat göttigt. Utanför krigade myggen och mänskliga pyramider byggdes. Några tävlade i mutt-brygga-gång. Vi bussades dit av Göran, förmodligen Göstas son, som hade lite svårt att vända på den smala åkervägen. Vid kl 01 gick den sista lokaltrafiken och jag skulle uppskatta att mer än hälften avlägsnade sig vid den tiden. Göteborg representerade dock ända in i småtimmarna, när Göran hämtade upp oss strax efter fyra. Slocknade på den smuliga luftmadrassen direkt vid hemkomst.

På plats på Visby flygplats: åt en tacobuffé som lämnade en hel del att önska. Lastade även på lite köttfärs på tallriken och låtsades att det inte alls var dött djur som låg där. Och hamnade i min mage. Det slog mig att restaurangens gäster i princip endast bestod av karlar. Män. Killar. Och det kändes plötsligt lite olustigt, efter all kvinnlig närvaro de senaste dagarna. Jojo.

Nåväl, det blev lite av en resedagbok detta!
Summa summarum, det var grymt och vi tackar ödmjukast Visby Valkyries som anordnade hela baletten med alla våra hela hjärtan! Tänk att allt detta ordnades av endast några få själar. Fint. Fint är också att förra året deltog ca 15 personer, och i år tog sig hela 50 derbybrudar till lägret.
Och! Fem femtiodelar av GBGRD scrimmade alltså för första gången och det var awesome!

Nedan följer en bildbomb av växlande kvalitet. Efterlyser andra fina bilder och videor som folk sitter hemma och trycker på. Puss!