Malmö Derby Festival

Först av allt: jag har BOUTAT! Woho! Och inte en gång, utan två. Jag har även scrimmat i mixad scrim, jag har mörbultat mina knän på betongtracken, fått en fläskläpp på uppvärmingen, fått en derbybränna med mitt nummer inbränt i överarmen, svettats, ramlat, angstat, skrattat, skrikit, hejat och haft helt fantastiskt roligt i Malmö i helgen. Mot slutet av söndagen var jag verkligen helt överväldigad av helgen och så trött att när jag, Evil, Patte och Meanfeldt äntligen åkte hem somnade jag rakt av i bilen och vaknade inte förrän vi svängde in på min gata i Göteborg. Väl hemma somnade jag sedan direkt i sängen och vaknade på morgonen, nästan groggy.

Le Helg

Hursom, i torsdags tog jag bussen ner till Malmö och föga anade jag då vilken panghelg det skulle bli. Det ömsom regnade, ömsom var solsken på torsdagen när delar av The Swedish Meatwalls hade sitt första möte på utetracken. Jag satt mest tyst och sög in intrycken av att träffa folk man bara sett spela/ hört om/ kände till och försökte ta till mig att vi snart skulle spela tillsammans. På kvällen rullade jag och Arty ut med K (vars kollektiv vi bodde oss) på ett kvällsrull och nerverna darrade värre än någonsin inför morgondagen.

Fredagen sedan, alltså, jag gick in i det här med den samlade erfarenheten av två scrims och ett par ofullständiga träningsveckor i avancerade gruppen i GBGRD och kände mig helt lost, hela fredagen. Jag minns att jag var i första line upen och jag minns att jag åkte runt runt och egentligen inte gjorde så mycket, kände mig mest i vägen, vilket bara bekräftade min största rädsla: att vara dökött på banan. Köttväggarna vann mot Danmark och peppen var hög i laget! Själv fick jag två minors, två majors och stukade lillfingret (världens löjligaste derbyskada).

Men, men, efter peppigt prat från diverse spelare (alltså, så jävla tacksam jag var efteråt), bestämde jag mig för, på lördagmorgonen, att nu skulle det vara annorlunda och det var det.  Det var fint väder större delen av förmiddagen, gick runt, chillade, åt god mat, tittade på bouts (så imponerad av Norgelaget och deras utveckling under helgen!), det var en hel hög tjejer från GBGRDl nere, som bland annat gav sig an ramperna - filmade en del där. Lördagen blev bara så bra. Köttväggarna vann mot Norge på morgonen och jag spelade i en mixad pick up scrim, som tyvärr avbröts av skyfall deluxe och under denna skur rann det floder över banan och folk var inte sena att inse roligheterna:

Inför boutet sprang jag runt som en skållad iller eftersom jag hade tappat bort mitt tandskydd, som lyckligtvis återfanns i upphittatlådan precis innan uppvärmningen. Lyckades även på uppvärmningen att få en näve i ansiktet och läppen blödde lite, åkte runt med tejp över halva ansiktet resten av uppvärmningen men det var bara ett litet sår som slutade blöda snart och resulterade i en liten fläskläpp som tryckte på läpppiercingen som blev "klädsamt" svullen. När SMW (Swedish MeatWalls) mötte Finland kände jag för första gången som jag gjorde lite grejer på banan, lite smått här och där, hade bättre fokus och kände mig delaktig och var glad, för det blev bara så himla roligt, det VAR roligt och jag insåg att jag står på banan med jäkligt duktiga spelare, vi spelar tillsammans, i solen och vi håller på att vinna. Den känslan var oslagbar. Tyvärr avbröts den matchen alldeles mot slutet pga av ytterligare skyfall (men vi vann!). Jag klarade mig igenom hela matchen med en major och mindre än tre minors (kom aldrig upp på tavlan men har svagt minne av att domare skrikit ut något minst en gång på banan). Sitta i boxen var en intressant upplevelse, kändes dock väldigt skönt att det inte blev så många tripper. I GBGRD har vi grymma domare, tyvärr för få av dem, vilket gör att under våra scrim har vi aldrig en full domargrupp som kan hålla koll på oss, vilket har gjort mig jätteparanoid om att jag gör massor med saker som jag inte ska och därför drar på mig straff (som ingen "callar"), men helgen var en skön bekräftelse på att det tydligen inte är fallet, för varken under boutet eller under scrimmet fick jag särskilt många straff.

Vad som kändes lite jobbigt post-boutet var att när jag tar av mig knäskydden i omklädningsrummet känner jag hur det svullnar upp under ena knäskålen, jag hade slammat ner en gång under ett tvåknäfall (på det där sättet som man inte ska göra, noll slide och bara bam rakt ner i betongen med all kroppsvikt) men gissar på att gaskets och knäskydd plus massor med tejp utanpå för att hålla allt på plats liksom hållit inne svullnaden. Eftersom jag är helt bananas orolig över just knäskador (vi har en hel del sådana i laget plus jag har en sambo vars knäskador/ operationer/ rehab skrämt mig till att ta hand om mina, so far hela, knän väldigt noggrannt) försökte jag få någon att titta på det och hitta bandage så jag kunde linda det. Som tur är har ju GBGRD en alldeles egen sjukgymnast plus en grym kvinna på festivalen letade upp två sjuksyrror som alla tittade på det och konstaterade att så länge det inte är instabilt är det ingen fara, bara svullnad och möjligtvis skada på någon sena (minns inte exakt) men rörelse som vanligt och gör något ont slutar jag bara med det och vilar samt om instabilitet uppstår=direkt till tant doktor. Fjärilarna i magen lugnade sig och jag sitter här nu mer blåmärken och svullnad under båda knäna (för jag kunde ju inte låta bli att scrimma på söndagen såklart hehe) men det känns bra. No prob. På kvällen, efter boutet, var det visning av Derby baby (som jag missade tyvärr men hörde att den var fantastisk), GBGRDs alldeles egna Evil uppträde med burlesque on skates (hon sparkade stjärt!) och sedan var det roller disco resten av kvällen. Jag var dock väldans trött så käkade lite obligatorisk (when in malmö) falafel med Evil och drog sedan hem för att sova.

På söndag var jag på plats smärtsamt tidigt för pick up scrim och kunde konstatera att jag hade lyckats med konsttycket att bränna mig på ena överarmen, just över där mitt nummer var tuschat så numret var vitt (under all färg) och det var bränt runtomkring. Fantatiskt derbybränna:

Jag var med i svarta laget under scrimmen, som var fullt av GBGRDspelare (både erfarna och vissa goingar som scrimmade för första gången) and friends. Solen sken, alla var glada över att få spela och jag testade på att jamma, vilket hade varit mer "lyckat" om jag inte hade dragit på mig en backblock direkt efter att den andra jammern åkt ut vilket avslutade jammet. Vi gjorde "the infamous korv", gjorde en Star Pass och bara "körde". Tyvärr skadade sig en av svarta lagets jammers, foten som krånglade men utöver det var det roligt som fan. Vi hann spela en full timma och var såpass få att man var inne vartannat jam=mycket speltid. Så kul och så beroendeframkallande.

Sedan gjorde jag och Evil en matrunda och kom tillbaka lagom till matchen med CCR A och Vagine Regime Nordic där GBGRDs Obi spelade med. Så spännande match, så nära i poängen, så snabbt och hårt - det var grymma spelare på plan. Sedan finalen för tredje och fjärde plats mellan Norge och Danmark, jag hejade på Norge. Jag brukar fastna för underdogen och tyvärr var det ett par av Danmarks spelare som visade upp ett (i min mening) lite osportsligt beteende när de skrek på både norska spelare och domare och allmänt var otrevliga. Det kändes inte okej. Hursom, vi är alla människor. Hann inte se slutet på matchen tyvärr eftersom det var lagmöte inför finalen om första och andraplats: Sverige vs. Finland. Den matchen alltså, oj, alla spelade sitt absolut allra bästa och det var en hård match där både lagen fick mycket stryk och alla höll andan inför sista jamet (sjukt spännande!) som slutade oavgjort: 92-92 (!!!). Tillsammans med head refen valdes det att inte sättas in ytterligare ett jam och jag tycker det var ett grymt beslut och ett fint avslut på turneringen. Nu är jag ingen "vinna betyder allt"-person och det finns säkert folk som tycker att det inte var ett bra beslut och att det borde ha spelats ett jam till så en vinnare hade kunnats utses. Jag tycker beslutet gick hand i hand med hela poängen med turneringen: att ha kul och spela tillsammans.

Efter boutet hängde ett par av oss kvar lite innan vi drog hem till götet i Evils bil. Jag somnade platt fall efter en stund och vaknade först när vi svängde in på min gata i Göteborg och väl hemma somnade jag nästan så fort jag lade huvudet på kudden.  Så himla tacksam över att jag fick spela, Köttväggarna var ett grymt lag (!!) och har lärt mig massor med saker från alla erfarna spelare och alla matcher. Festivalen var jättebra planerad och alla besökare verkade nöjda och glada. Årets bästa helg alltså, utan tvekan.