Några väl valda ord om premiärboutet.

Hej bloggen! 

För lite mer än en vecka sedan premiärboutade jag och Roaring Totta i huvudstaden. Det är på tiden att jag skriver ner några rader om hela spektaklet känner jag. Jag menar, första boutet ever, det är en känslomässig bergochdalbana bara det. Här går.

Bilen från Borås rullade från Göteborg okristligt tidigt. Sådär tidigt som en aldrig lämnar den varma sängen, annars. Pga enfilsvägar med en herrans massa bromsklossar gick tidsplaneringen lite i stöpet  och vi missade den peppiga brunchen som Fisty och Ryssfemman hade ordnat, dagen till ära.

När det var 25 mil kvar till sthlm hamnade jag i någon sorts pepp-trans, och satt och fnissade i baksätet, i takt med att nationalteatern hävde ur sig finstämd sång om en snabb gonzales. Den nervositeten och den peppen alltså. Jösses.

Väl framme i hallen, jag och Totta var först, gjorde vi oss hemmastadda i omklädningsrummet.

Jag gjorde lat-misstaget att tänka ”nää, men jag fixar ett nytt tandskydd väl på plats, det löser sig alltid”. Tro fan att jag på plats var så nervös att jag i omklädningsrummet, med vattenkokaren i högsta hugg, biter hål på hela tandskyddet istället. Men tur i oturen; det gamla (något slitna) skyddet hade hamnat i väskan även det. (Mina tänder har förresten börjat flytta på sig, kanske pga det ökande användandet av tandskydd med dålig passform? Hursom, väldigt störande. Jag bar obekväm natt-tandställning i årtal bara för att kila ihop min madonna-glugg, och hör sen).

Men. Nervositeten var alltså på topp innan spelstart, har nog aldrig varit så nervös tidigare. Det kändes dock genast bättre när vi hade fått tid att rulla några varv på banan. Golvet i solnahallen är väldigt halt, men mina lånade poison gjorde sitt jobb, och jag kunde hålla mig på mattan, så att säga.

Laget jag och Totta fick äran att vara en del av var ett ihopplock av brudar från både Västerås och Uppsala. Det var grymt! Innan startsignal peppade vi upp med en sån där klassisk pepp-ring och ropade ”Goooo Hybridz!” med peppiga stämmor. Fint var det.

Första jammet befann sig både jag och Totta på plan, och vi blev välsignade med ett power jam. Bra start! Nervositeten släppte lika snabbt som jag vet inte vad, och hjärnan ställde snabbt in sig på vad som hände på planen, istället för utanför. Vid sidan av planen hade vi den finaste hejaklacken en kan ha tror jag. Hela Göteborg representerades av fina föreningen som var där och skrek/hejade och höll upp skyltar. Tack!

Dags för avrundning. Det blir så långdraget annars. Matchen slutade med vinst till Stockholm. Men. Det fanns inga ledsna miner i omklädningsrummet, snarare tvärtom. Jag blev t.o.m lite gråtfärdig där, och ville bara ut på planen igen. Det var så himla himla kul verkligen.

Dagen toppades med vinst för GBGRD, i vad som måste benämnas som de mest spännande sista minuterna ever.

Ännu en gång, TACK! Västerås och Uppsala som lät oss vara med på ett hörn!

<3