Sidor

onsdag 24 april 2013

Att hantera en förlust - Don't play the blame game!

Är ingenting som jag har reflekterat överinnan eftersom jag fortfarande inte är inställd på konstant-vinnar-mood. Vilket uppenbarligen är fel (?). Vad jag menar med det är helt enkelt att jag inte har my eyes constantly on the prize eftersom jag fortfarande mest är överexalterad över chansen att få spela: oavsett vinst eller förlust. Laget är fortfarande nytt, vi har tre matcher bakom oss och pressen att vinna till varje pris (vilket jag ändå inte är särskilt förtjust i, vissa "pris" är för dyra) är inte alltid rimlig men helgens förlust har ändå lett till diskussioner inom ligan om mental träning och hur man ska/bör/kan hantera förluster (som i slutändan är oundvikliga). Personligen är jag ett fan av "Always skate like you mean it", ett citat från en av mina all time derbyidoler. Jag misstänker att det är mitt framtida mantra. Det säger ingenting om huruvida man vinner eller inte utan sätter snarare fingret på om man gör sitt bästa eller inte. Tveka inte. Jag tänker att det är derbyvärldens version av "Do. Or do not. There is no try". Jag misstänker också att jag behöver fundera över det här med förlust och hur det är knutet till min personliga uppfattning av mig som spelare snarare än laget. Laget är bäst och står alltid på piedestal i mitt huvud. Det här med att vinna som lag men förlora som individ; att man kan dela på en seger men att så fort något går fel internaliserar man det som ens eget fel - det är en annan femma. Och då har jag ändå suttit i omklädningsrummet ca 400 gånger och sagt: "Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag". Det är sant. Och som vanligt är det lättare att säga åt andra än att ta in det själv. Och det finns poänger, Alan Stein skriver:
"Even though losing is not the end of the world, losing should hurt. When you invest an inordinate amount of time, effort, and love into something like the game of basketball, losing should hurt. If it doesn't hurt, then you don't care. And if you don't care, you shouldn't be playing."
Byt bara ut basketball. Försöker fundera på det när jag tittar på filmen från helgen och försöker tänka ut vettiga mål och inriktningar för träningen i framtiden.


We're number two, we're number two!

1 kommentar:

Anonym sa...

well said!