Lyömättömät!

Helgen spenderades i Finland. 

I Helsingfors gick en kväll med trippla bouts av stapeln i lördags:

.Av förklarliga skäl har jag inga bilder från matchen mellan Gothenburg Roller Derby 

och Kinapori Fistfunkers (Kallio Rolling Rainbow B-team) men den rysaren slutade 172-308 till GBGRD!

Och med att för första gången ta över 300 poäng i en match avslutar vi säsongen.

Kallio fick dock sin revansch när boutet mellan deras A-lag och CCR B slutade 339-55 till hemmalaget.

Sista boutet för kvällen var också nordens första merby!

Göteborg levererade tre stolta herrar till svensk-danska laget, varav två är domare för GBGRD.

Nerdy värmer upp...

Mick Jäger jammar!

The Peaches fick lite stryk av finska The sons of Peaches, men alla var glada ändå, särskilt publiken! 

Jag har aldrig tidigare skrattat eller skrikit så mycket under ett bout, fy fan vad fint det var!! 

Alla var så duktiga! De finska damernas domar-crew dömde även de sitt första bout, med den äran.

...jublet visste inga gränser när GBGRDs domare representerade bästkusten

genom att gå all-in och FOULA UT båda två i andra halvlek! HURRA!

Luleå Roller Derby

Några väl valda ord om premiärboutet.

Hej bloggen! 

För lite mer än en vecka sedan premiärboutade jag och Roaring Totta i huvudstaden. Det är på tiden att jag skriver ner några rader om hela spektaklet känner jag. Jag menar, första boutet ever, det är en känslomässig bergochdalbana bara det. Här går.

Bilen från Borås rullade från Göteborg okristligt tidigt. Sådär tidigt som en aldrig lämnar den varma sängen, annars. Pga enfilsvägar med en herrans massa bromsklossar gick tidsplaneringen lite i stöpet  och vi missade den peppiga brunchen som Fisty och Ryssfemman hade ordnat, dagen till ära.

När det var 25 mil kvar till sthlm hamnade jag i någon sorts pepp-trans, och satt och fnissade i baksätet, i takt med att nationalteatern hävde ur sig finstämd sång om en snabb gonzales. Den nervositeten och den peppen alltså. Jösses.

Väl framme i hallen, jag och Totta var först, gjorde vi oss hemmastadda i omklädningsrummet.

Jag gjorde lat-misstaget att tänka ”nää, men jag fixar ett nytt tandskydd väl på plats, det löser sig alltid”. Tro fan att jag på plats var så nervös att jag i omklädningsrummet, med vattenkokaren i högsta hugg, biter hål på hela tandskyddet istället. Men tur i oturen; det gamla (något slitna) skyddet hade hamnat i väskan även det. (Mina tänder har förresten börjat flytta på sig, kanske pga det ökande användandet av tandskydd med dålig passform? Hursom, väldigt störande. Jag bar obekväm natt-tandställning i årtal bara för att kila ihop min madonna-glugg, och hör sen).

Men. Nervositeten var alltså på topp innan spelstart, har nog aldrig varit så nervös tidigare. Det kändes dock genast bättre när vi hade fått tid att rulla några varv på banan. Golvet i solnahallen är väldigt halt, men mina lånade poison gjorde sitt jobb, och jag kunde hålla mig på mattan, så att säga.

Laget jag och Totta fick äran att vara en del av var ett ihopplock av brudar från både Västerås och Uppsala. Det var grymt! Innan startsignal peppade vi upp med en sån där klassisk pepp-ring och ropade ”Goooo Hybridz!” med peppiga stämmor. Fint var det.

Första jammet befann sig både jag och Totta på plan, och vi blev välsignade med ett power jam. Bra start! Nervositeten släppte lika snabbt som jag vet inte vad, och hjärnan ställde snabbt in sig på vad som hände på planen, istället för utanför. Vid sidan av planen hade vi den finaste hejaklacken en kan ha tror jag. Hela Göteborg representerades av fina föreningen som var där och skrek/hejade och höll upp skyltar. Tack!

Dags för avrundning. Det blir så långdraget annars. Matchen slutade med vinst till Stockholm. Men. Det fanns inga ledsna miner i omklädningsrummet, snarare tvärtom. Jag blev t.o.m lite gråtfärdig där, och ville bara ut på planen igen. Det var så himla himla kul verkligen.

Dagen toppades med vinst för GBGRD, i vad som måste benämnas som de mest spännande sista minuterna ever.

Ännu en gång, TACK! Västerås och Uppsala som lät oss vara med på ett hörn!

<3

Derbytrötthet

Snö, mörker, konstant tröttma: yeah det är definitivt vinter. Jag fryser väldigt mycket i vår lägenhet och jag konsumerar väldigt mycket rävgift a la energidrycker (som jag annars skyr som pesten) och socker (mmmm) för att hålla uppsatsskrivarmotivationen uppe. För att inte tala om all förbaskad rättning på jobbet. Det krävs definitivt socker för att palla det. Kräktrött på rättning. Och kompletteringar, särskilt kompletteringar och diskussioner gällande betygskriterier visavi faktiska förmågor (eller snarare brist därav samt noll självinsikt). Det märks att terminsslutet närmar sig. Detta är väl egentligen inte så mycket relaterat till derby förutom att derbyn och träningen blir lidande pga av att ovanstående saker dödar min motivation.  Lyckades dock tvinga mig själv att testa Killer core-programmet idag och mina magmuskler gråter. Lagom uppvärmning till morgondagens träning. Där föreningen ska få finbesök från en representant för Västsvenska Idrottsförbundet. Ska bli kul. Och förhoppningsvis uppiggande.

Comeback

Nu har jag inte bloggat sedan innan Berlin och den största orsaken är att jag har varit på resande fot. Först till Berlin, som var både en fantastisk upplevelse och en ångestresa. Jag är inne i en period just nu med väldigt många förändringar och hela tillvaron känns väldigt instabil vilket såklart spiller över i andra delar av mitt liv. Men just nu svajar saker som är bortom min kontroll så jag försöker styra upp men det blir kanske inte så ändå på ett tag. Derbyn nu kräver mycket och det hamnar lite på efterkälken pga av detta. Men nog om det. Berlin var sjukt fint! Boutsen var nästan för spännande och eftersom jag kombinerade långa derbydagar med att bo hos två vänner jag inte träffat på ett tag blev det både intensivt bouttittande och kompishäng. Tur att man har fina vänner som pallar att sitta med en hela dagar på kalla metallbänkar utan att ifrågasätta en. På kvällarna gick vi ut och åt god mat och drack drinkar. Bästa kombinationen.

Jag och M kom hem på söndagen och sedan packade jag väskan och drog till Amerikat på måndag. Min syster bor tillfälligt i Washington DC och jag reste dit med min far för att hälsa på henne. DC var en omtumlande upplevelse, vi var bara på plats lite mindre än en vecka så det var mycket vi försökte hinna med, mitt i all jet lag liksom. Jag känner någon slags hatkärlek till det landet. All patriotism stod mig upp i halsen hela vistelsen men samtidigt var det grymt kul att vara där, att se saker och att träffa människor (amerikaner kändes väldigt hrm intressanta).

Jag och pappa i tunnlarna under kongressen.

Måttligt roande i solskenet framför...ja gissa var?

Nu har jag varit hemma ett tag och har fortfarande inte vänt tillbaka dygnet ordentligt så jag befinner mig i ett konstant zombietillstånd. Vi hade ju gemensam träning i tisdags och den var verkligen en utmaning, att försöka få zombiehjärnan att fokusera. Å andra sidan var det skönt att rulla igen eftersom det blev ett litet uppehåll i och med resandet. Mindre skönt är att mitt knäsår fortfarande inte har läkt och jag slog upp det igen. Alltså, nu får kroppen faktiskt ge sig och läka. Det blev en mysig vätskeansamlingsbubbla i såret som jag fick sticka hål på. Tur att jag inte är känslig för det såg vidrigt ut. Hur lång tid kan det ta för ett sår att läka liksom? Oh well.

Killer core

Magstyrka är som bekant väldigt viktigt i derby; så kort och effektivt träningsprogram med fokus på core!

Snella hestar

.. på tal om My Little Pony + Roller Derby så har jag, Cherryfuck, åter igen pysslat och lekt lite.
denna gång pysslade jag ihop två av Gothenburg Roller Derby's medlemmar till squatande Roller Derby Ponys. kan ni gissa vilka det föreställer?