Vi drar söderut!

Vårsäsongen 2013 har hittills bestått av bouts mot Luleå, Köpenhamn och Oslo. 

Imorgon wrappar vi upp med att möta Aarhus Derby Danes! 

Finalen på denna eminenta vår blir SM i juli, HELL YES!

Håll er uppdaterade på vår twitter och facebooksida, snart smäller det!

Bumping, hits och ett första försök till en tackling.

Det här är spännande. Jag har sett fram emot kontaktdelen av sporten. Det här är min grej har jag tänkt. Det kommer att bli så bra. Det är spännande.

Vi övade hits off skates. Stod två och två bredvid varandra och ”hitade”. Med höfter och hela kroppen ungefär, men absolut inte, under några som helst omständigheter, armbågarna. Big no no. Jag har inbillat mig att jag vågar det här. Men helt ärligt, det gör ont. På riktigt. (Okej, inte så farligt men mer än jag förväntade mig) Som att höfterna och axlarna behöver extra vaddering och nacken några extra muskelfästen som håller huvudet på plats. Mitt problem med tacklingarna är antagligen ett litet Napoleonkomplex. För inte förrän i slutet av övningen insåg jag att - herre min get, Freaky Friday klår mig med råge. Hon är hård den kvinnan.

Efter det var det dags för lite bumping. Bumping – att putta lite lätt på varandra med höfterna/rumpan. Det verkade ju inte så svårt, så ut på banan och vid signal, bumpa en person i närheten. Problemet nu var att det var svårt att nå resterande freshisar med höften. Så när, men så långt borta. Efter att ha hakat i varandra med hjulen så lyckades jag iaf några gånger. LYCKAN.

Värre blev det när vi någon träning senare skulle försöka tacklas och få ut varandra från banan. Händerna och armbågarna var överallt, mina iaf, och hjulen hakade i varandra och i något läge så låg jag i en liten lycklig hög mitt på banan. Oavsett hur svårt det är och hur sur jag än är över att jag inte lyckas bättre så är jag så galet glad att jag har hittat det här. Det är så himla rätt för mig.

Men:

Önskar mig massa stabilitet och grymma tacklingskunskaper tills nästa träning som börjar om några timmar. Dags att snöra på sig skatesen.

Meet the rookies : Cherryfuck

Namn: Jessica "Cherryfuck" Jones

Bakgrund: Uppväxt i Trollhättan/Vänersborg samt i Dalsland/Mellerud. Har sysslat med lite av varje, bla drivit egen webshop och butik där jag sålde alternativa kläder, skor, hårfärg och accessoarer. Arbetat med att arrangera spelningar och konserter, drivit café samt varit med i ett veganskt cateringföretag som utöver vanliga beställnigar även sålde mat på festivaler varje sommar.
Träning och sport är knappt något jag sysslat med alls innan, förutom fuldans och fickpingis.
 
Jag hittade till Roller derby genom: Jag såg, som många andra, filmen Whip It och blev helt frälst, trots att den kanske inte ger en jättebra bild av vad Roller Derby är för något. Bestämde mig då för att skaffa skates och börja rulla. Det tog dock några år innan jag fick tummen ur, och kontaktade GBGRD för att gå på tryout. 

Min favoritdel av roller derby är: Att det är en fysisk sport för och av brudar. Grrrl power-andan, peppen och att det är som att leka och träna samtidigt!

Planer för framtiden: Bli målare

Råd till andra freshies: Skaffa bra knäskydd, träna balansövningar hemma, rulla utomhus så mycket du kan mellan träningarna och jämför dig inte med någon annan än dig själv!

Första boutet – en resa till Oslo

Någon gång under fredagen så meddelade Long Arm of the Law att det fortfarande fanns en plats kvar i bilen för att åka till Oslo och se Oslo vs Luleå. Det var dags. Dags att hänga på och se det där första boutet någonsin live. Efter några timmar i en bil där även Dude Law och She-Lock Holmes ingick i passagerarlistan var vi framme. Som första åskådare på plats kunde She-Lock och jag leta upp de absolut bästa platserna medan domarna var på möte. Även om Suicide seats lockar så var de bästa platserna två-tre rader upp. Vi såg till att ockupera dessa tills folk började trilla in i lokalen.

Några gånger har jag försökt mig på att förstå alla utvisningar som sker under ett bout, de bout jag har följt via datorn vill säga. Men ibland förstår jag inte alls vad folk gör fel. En himla bra grej då är att man har She-Lock Holmes bredvid sig som glatt och lite hetsigt berättar vad som händer. Vem kan skryta om att ha en egen kommentator under ett bout (som även agerade tolk då mina norskakunskaper är totalt, helt och hållet obefintliga)?

Boutet i sig var ju galet ojämnt, men för en first timer var det ändå episkt. Jag har en pappa som kan leva sig in i en hockeymatch eller fotbollsmatch så till den graden att han inte är kontaktbar och ibland nästan trillar ur fåtöljen. För första gången så förstår jag. De där två halvtimmarna på läktarn bara försvann och kroppen levde sitt eget liv. Av okänd anledning lutade jag mig till höger och vänster där på min plats på läktaren. Många ”OJ”, ”Ooooh”, ”Aaaaah” och häftiga inåt andningar tillstod större delen av mitt vokabulär. När jag lärt mig reglerna ordentligt kommer det nog att utvecklas och jag kommer säkert sitta och skrika ”Cutting” precis som She-Lock gör och precis som min pappa skriker ”Iceing” i någon hockeymatch.

I övrigt så förälskade jag mig i Oslos jammer Die Die (jag antar att man måste ha en första Derbycrush också), det verkade som att ingenting i världen kunde stoppa den kvinnan. På vägen hem fick jag en genomgång av domartecken (det finns lite rulldiskovibbar kvar där allt) av våra lagens män Dude Law och Long arm of the law.

Man kan inte säga att det var annat än en fantastisk lördag.  

Roller Derby Athletics - Pump up your jam

Jag hoppade på träningsprogrammet Pump up your jam för ett tag sedan via RDA, vilken egentligen är ett 6 veckor långt träningsprogram. Jag har precis börjat vecka 3 och har lyckats följa alla workouts till punkt och pricka minus ett morgonprogram eftersom två dagar försvann till jobbkonferens den här veckan. So far so good. För det första gillar jag att någon säger åt mig vad jag ska göra istället för att jag ska försöka planera eller motivera mig själv. Varje vecka får man ex antal pass som ska genomföras på särskilt sätt, allt från intervaller, cardio, styrka, plyos etc och sedan får man ett trevligt pimpat dokument där man fyller i hur man lägger upp sin egen vecka. Det finns förklaring, tips och råd, träningsvideos samt Q&As med Booty Quake samt interaktion i en privat FBgrupp. Till skillnad från Insanity (som jag hoppat på och hoppat av tidigare) är detta mer derbyinriktat, vilket är uppskattat och framförallt är inte alla pass superlånga, vilket också är uppskattat nu när jag jobbar heltid ovanpå allt annat (uppsats, föreningsarbete, ha ett liv) till skillnad från innan då jag jobbade deltid och hade tid för mer träning och sovmorgnar (ack vad jag saknar denna ljuva företeelse). Min absoluta hatövning är Chair Squats, de bränner så gott och tränar benen så effin' bra. Jag känner mig piggare i kroppen och lungorna har definitivt tajtat till sig så vi får se hur det känns efter 6 veckor.

Hårt och mjukt – halt och greppigt

Under senaste frirullet rullade jag runt i en halvtimme på det hala parkettgolvet med hjul på en hårdhet av 95A. Det är halt och det glider och är inte särskilt greppigt alls. Men snabbt går det. Det vill säga tills det gick lite för fort och blev lite för halt och jag ramlade på precis samma del av rumpan som förra gången. Ouch.

Sen kom Voi Vittu med greppiga fina 84A hjul. Lite mjukare, liiiiite långsammare och mycket stabilare. Får man låna ska man låna ordentligt. Det blev en timme med de mjuka fina hjulen och ett försök på ”27 varv på 5 minuter”. Resultatet – 23 varv på 5 minuter istället för 20 varv med de hårda hjulen. Framsteg, helt klart. 

Ha-galningen kommer nu fram i mig och det som står allra högst upp på önskelistan är fyra stycken Poison-hjul och fyra stycken hjul som är lite hårdare, 88:0r. Det verkar ju vara den mest populära kombinationen, självfallet vill jag också ha det!

Jorå...

Förra helgen var det sol i Göteborg och rusiga av lycka planerade vi årets första uterull till idag -då vi är lediga och härliga och bara vill hänga, rulla och ha det gött. Men våren har tagit fart i Göteborg och våren är som våren är, så picknick i slottsskogen blir tyvärr uteslutet. Vi hoppas att det inte läcker in för mycket i parkeringshuset där vi brukar träna i brist på lokal och väder.