I söndags var det dags för strategimöte och scrimmage. Eftersom jag varit frånvarande på träningar på sistone (jobb, jobb och åter jobb) var jag extra pepp på att spela. Det var fantastiskt kul, hårt och intressant. Innan bestämdes det att vi skulle se scrimmet mer som ett experiment: alla skulle testa alla positioner, olika strategier och vi spelade enligt de nya reglerna (no minors!).
 |
| Strategimöte. |
Jag var i vita laget (vi vann för övrigt!) och vi lyckades spela ihop oss rätt bra rätt snabbt. Jag satt bara i boxen två gånger, varav en gång medgav domaren efteråt kanske inte var helt korrekt och jag borde suttit en gång till eftersom jag kom undan med en cutting så (egentligen) två majors på två halvlekar: kan absolut leva med det. Hade dock fasliga tvångstankar när vi åkte på tracken; vår jamtimer var ingen annan än Patty from the Block och eftersom hon har brutit benet satt hon i mitten i rullstol. Jag var konstant orolig för att åka in i henne. Lyckligtvis var ingen ens i närheten men det gnagde i bakhuvudet under väldigt många jams. Vad som däremot hände var att min tåstopp lossnade, ungefär hundra gånger, den flög även av två gånger midjam. Ja jag skruvar åt dem, röret med gängorna är trasigt (delvis borta) på ena rullan så den håller inte så bra, uppenbarligen.
Lyckades även någon gång under tiden ramla illa eller kanske var det en ovanligt hård tackling? Minns verkligen inte, bara att det började svida på låret någon gång under tiden och så kommer man hem till detta:
Alltså, jag har nästan alltid träningstights på mig för att slippa rinkrash, ogillar skrapsår å det grövsta och så blir det ändå såhär, lite irriterad är jag allt. Byxorna är dock hela, hur det nu går ihop. Imorse hade det utvecklats till en regnbåge av finfina färger, ömmade och brände bra under huden. Särskilt gott att sitta på kontoret framför datorn hela dagen.
